Min kompis Max

Ibland kommer det en kompis hem till mig. Han heter Max och är Cairnterrier. Han är lika busig som jag så då blir det tävlingar i trädgården. Kapplöpning och brottning. Max är nåra år äldre än mig så ibland surnar han till när jag håller på att vinna och då kan jag få mig ett tjuvnyp.
Men vi blir lika snabbt kompisar igen!

Mycket utställningar blir det...

Matte har haft med mig på ett knippe utställningar nu, och vi har faktiskt fått med oss rosetter hem varje gång. Det står "BIR" och "HP" och såna saker på rosetterna och de är jättefina!

Jag o matte har varit på kurs också, det kallades visst för handler-kurs, och nu är det matte som skall lära sig en massa saker. Jag skall mest stå still på ett bord och ibland går vi runt ett par varv. Jag har fått ett specialkoppel som är väldigt tunt och matte har alla prylar som behövs i en särskild påse.

När hon tar fram den påsen så blir jag jätteglad, för då vet jag att hela långa dan skall JAG få vara i fokus, och alla ska titta på MIG där jag går och det är så roligt, så roligt att få vara i centrum!

För övrigt så har det kommit lite snö och det var jättekul! Det är som vatten fast man kan ÄTA det! Husse har varit hemma med mig hela denna månaden och vi har gått på promenader varenda dag. Det är sååå mysigt att vara tillsammans hela dagarna!

Nu har jag det!

Jag har förstått ett och annat nu. De här tillställningarna som matte hemskt gärna vill åka till hela tiden, det är INTE människoutställningar, det är hundutställningar! Det är MIG som domarna vill kika på! Och det är faktiskt MINA rosetter som vi har kommit hem med hela tiden! Jomen!

Matte har fått ett nytt intresse nu säger hon, och hon vill gärna att hela familjen ska engagera sig i utställningarna. Häromsistens så övertalade hon husse att åka med till Halmstad. Jag tyckte det var jätteroligt men matte sa att han skulle gå och sätta sig på läktaren "för annars stör du Rufus" som hon sa. Fnys.

Det som störde mig var ju att flocken blev splittrad! Jag höll noga utkik på vad husse tog sig för där på läktaren, faktiskt så noga att jag inte märkte att matte ville att jag skulle gå runt i triangel. Så fort vi vände upp så att jag kunde se husse så försökte jag hjälpa matte att hitta honom, men hon var mer än lovligt trögfattad. Jag drog henne rakt mot husse, men hon verkade som om hon var blind. Han satt ju där!

Innan det var dags att visa upp sig för domaren så ropade matte upp till husse att han skulle gå ut därifrån, för "han störde Rufus". Dubbelfnys! Nu försvann han ju! Jag blev jätteorolig att han aldrig skulle komma tillbaka och kunde inte alls koncentrera mig på att gå fint och annat trams som matte ville hålla på med. Vi borde ju gå och leta rätt på husse, medan spåret var färskt!

När utställningen var klar så samlades vi iallafall igen som tur var, och i bilen hem sa matte att det var sista gången husse skulle få åka med på utställning. Han verkade lika glad för det? Jag begriper mig inte på min flock ibland...

På Västgötaslätta...

...är det platt. Men väldigt fint. Det vet jag för jag har varit där, närmare bestämt i trakten av Vara.
Där finns det ett slott, jomän. Bjertorp heter det och där var vi o gick runt i parken. Det var alldeles FULLT av löv som hade blåst ner o samlats i högar som man kunde springa och rulla sig i. Så det gjorde jag!

Annars var helgen ganska kul, vi åkte ända till Enköping för matte skulle hälsa på nåra hästmänniskor. Jag fick åka i en sele som satt fast i säkerhetsbältet. Det var obekvämt vill jag lova. Men efter att jag snurrat runt, och husse stannat bilen ett par gånger för att reda ut trasslet så blev jag trött och somnade.

Då var det snart dags för rast igen och vid Brännebrona jagade jag upp en hare! Det var roligt, men oj vad den var snabb. Jag sprang allt jag kunde, och haren bara skuttade lite med sina långa bakben så var den borta...

I Enköping fick jag gå runt lite i stallen bland alla hästar som stod i sina bås, det var också kul men hästarna var stora och ointresserade av att leka. Matte höll mig i koppel hela tiden också så det hade inte blivit så mycket lek ändå.

Vägen hem var ganska händelselös men vi stannade nåra gånger i mörker så att jag fick rasta lite. Jag rullade ihop mig så gott det gick med selen och sov sista femton milen. Rätt vad det var så var vi hemma i trägårn igen och då fick jag ett tokspel å sprang runt runt tills det var dags att gå in.

Ute på vift - igen...!

I helgen tog matte och lillmatte med mig ut på en biltur igen. Den här gången ställde vi färden ut på "hemmaplan" d.v.s. västgötaslätta. Ingen bur längre för mig, nu har jag vuxit ur den. I stället får jag sitta i baksätet med lillmatte och jag har fått en egen säkerhetssele som jag känner mig "sådär" bekväm med. Nåja, bättre än den läskiga buren i alla fall.

Jag kände igen upplägget när vi kom fram - stor gräsmatta, massa hundar, tält o folk.

Matte var ute efter mer medaljer.

Jag nosade omkring och träffade en del andra västgötar och andra hundar till dess att lillmatte ville att vi skulle gå i en triangel på rad med massa andra. Jag satte mig och väntade på en startsignal men det var tydligen fel, nu skulle man stå upp?

Lillmatte visade godis och jag satt så fint, så fint, precis som vi tränat.
Till slut tröttnade jag och sprang runt med lillmatte i släptåg tills dess att hon fick medalj ändå!

Snart var det mattes tur att visa upp sig och jag fick leda henne fram till domaren så hon kunde se ordentligt hur fin matte är. Hon fick också medalj! Jag har allt en väldigt fin flock!

Hoppas husse kommer med på nästa människovisning, så¨ska ni se att han får en medalj han också ; han är tjock och fin för att vara västgöte han!

När vi kom hem funderade jag en stund på alltihop men sen blev jag trött och gick o lade mig.

Så har man jobbat, då...!

Häromdan fick jag följa med till husses jobb.
Först gick vi en lång promenad sen kom vi fram till ett stort hus mitt inne i stan. Jisses va mycket folk det finns i stan! Spårvagnar, bussar, bilar, cyklar och mopeder som alla körde om varandra och förde ett herrans oväsen, jag blev lite spak faktiskt i allt det där gyttret.
Men husse öppnade dörren och vi kom in till en trappa med två dörrar som hade knappar på sig. Han tryckte på en knapp och det började brumma, sen öppnade sig dörren. Ni kan aldrig gissa vilka som var därinne!
Där stod en ANNAN västgötaspets i precis samma koppel och halsband som jag! Och i änden på kopplet hade han SIN husse som var märkvärdigt lik MIN? Husse hälsade inte ens, utan gick in i det lilla, lilla rummet, men den andra västgötaspetsen såg lika tvivlande ut som jag och vi vägrade bägge två att gå in.

Till slut fick bägge hussarna lyfta oss för att vi skulle gå in. Jag kikade försiktigt över axeln på min husse, och den andre kikade tillbaka, lika misstänksam han. Vi stirrade på varandra i säkert en minut, medan hela rummet skakade på ett läskigt sätt. Sen öppnades dörrarna och vi kom ut därifrån. Puh!

På husses jobb fanns det en massa trevliga människor som alla ville prata med mig, klappa o leka så jag ville aldrig gå därifrån. När husse ville gå så smet jag under ett skrivbord innan han hann koppla mig :) ... Men sen kände jag att jag var kissnödig så då blev det en liten pöl där :/

Alla ville att jag skulle komma tillbaka snart - utom chefen (för han var RÄDD för hundar, har ni hört nåt så larvigt?!)... Jag viftade på svansen och lovade att komma tillbaka! Chefen får nog lära sig lite om vad som är farligt här i livet ;) !

Första utställningen

I dag var jag med matte o lillmatte på en tillställning med en förfärlig massa hundar. Vi fick åka bil en halvtimma ut till en stor bana som luktade häst, och hela tiden flög det en massa flygplan över på låg höjd. En massa människor var det också som alla hundar drog omkring med i koppel. Jag fick träffa 8 st andra västgötaspetsar som var ganska lika mig fast i lite olika färger och med olika längd på svansarna. Det var väldigt roligt.

Sen skulle matte tvunget ha mig att springa runt framför alla mänsker, och lyfte upp mig på ett bord där en vilt främmande "domare" började klämma på alla möjliga ställen på mig. Det var inte lika roligt, men efter en kort stunds dividerande så knöt de på ett rött band på mitt koppel och jag fick återgå till de viktiga sysslorna, lukta på andra hundar och leta efter godis i lillmattes fickor!

Men lillmatte fick också för sig att hon skulle springa runt med mig framför mänskerna, och snäll som jag är så sprang jag med. Efter att vi sprungit så fick lillmatte en hel bunt med rosetter så hon måtte ha varit väldigt duktig! Jag vaktade rosetterna åt henne och jag var allt lite stolt för det var flera som kom o tittade och jag tror att de fick för sig att det var MINA rosetter! Konstiga mänsker...

Valpkurs - va' skoj!

Matte och lillmatte har tagit med mig på valpkurs två gånger. Först var jag lite osäker på att gå in i lokalen eftersom vi kom sist av alla. Det var helt fullt med valpar av alla sorter! Ett par pudlar höll på att kramas och dansa med varandra, en labrador satt o stirrade, och alla andra valpar tittade på mig, kändes det som i alla fall.
Kursen gick bra hursomhelst och vi gjorde en massa övningar. Jag fick godis varje gång jag fattade galoppen!
Vi ska gå varje måndag ett tag framöver, men i måndags var det "teori" så jag fick inte följa med... Jag var hemma med husse istället.

Nu är jag större!

Vi har haft en jätteskön semester, jag och min nya flock. Alla är hemma hela tiden med mig och det är ju något jag som vallhund uppskattar.

För ett par veckor sen tog husse bort den där dumma grinden till köket som han har haft problem med att kliva över. Nu verkar det som att jag är "rumsren" då?
Inte vet jag, men jag vet att jag får vara i soffan (men inte i sängen) nu!

En annan sak som jag uppskattar, eller det kanske inte är rätt ord, jag snarare ÄLSKAR, är STRUMPOR! Det finns inget bättre än att försöka sno en strumpa från någon som försöker ta av eller på dem! Då är jag blixtsnabb, framme på nolltid och hugger tag i strumpan när de minst anar det, sen blir det dragkamp!

Söndagsutflykt

I söndags var det full rulle hela dan. Det hade blivit lite tjatigt att bara gå därhemma, ut i trädgården o runt kvarteret, måste jag nog medge. Men nu skulle det bli "miljöträning" påstod matte.

Vi gick ut hela familjen o hade med oss en kasse med lite olika grejer. Först gick vi till spårvagnshållplatsen, där hade jag varit en gång innan o det var lite läskigt. Nu stod det redan en tom spårvagn när vi kom, o innan jag visste ordet av hade husse burit in mig i den.

Lite skraj var jag men snart satte den igång o då blev utsikten plötsligt väldigt intressant! Hela världen passerade förbi mitt fönster fast jag satt i mattes knä.
Vid Centralstationen gick vi av med en väldig massa folk, å sen gick vi på ett nytt tåg.

Vi åkte några stationer o sen hamnade vi på ett litet torg, där stod en bil med en tjej som väntade på oss. Nu fick jag åka där bak i en hundbur som luktade av andra hundar, mycket spännande!

När vi kom fram stod det en välkomstdelegation o väntade. Två hundar, en shetlandsponny, en get o en katt bland människorna som bodde på gården. Jag fick komma ut o träffa hundarna först...

Hela dagen var vi ute på altanen med hundarna o ibland gick vi o pratade med hästen o geten, det var en jätterolig dag! Vi åkte tillbaks hem på samma sätt som vi kommit, bil, tåg, spårvagn, och när vi gick sista biten kände jag igen mig!

Det var sköööönt att komma hem och när jag fått min majsvälling somnade jag som en stock.

Min favoritplats

Jag har hittat min favoritplats nu. Det är i min korg under bänken! Där kan jag vara i fred mellan busvarven och trädgårdspromenaderna och annat. Jag har varit ute på två lite längre promenader runt kvarteret där vi bor. Det finns så mycket grejer att upptäcka!

När jag kommer hem är jag jättetrött även om matte burit mig halva tiden. Det är så många grejer att lukta på och det kommer folk på cyklar och t o m andra hundar! Jag tycker det är lite läskigt, men jag är inte rädd för min familj är ju med o jag kan alltid gömma mig lite granna bakom deras ben om nåt skulle hända.

Jag brukar lägga mig o slappa lite, kanske gnaga på ett tuggben eller en tygleksak, jag har fått en jättefin tyg-hamburgare som är helkul att bära omkring på eller skaka livet ur eller bara gnaga lite på!

Första veckan

Nu har jag varit hemma i mitt nya hem i tio dagar, och Bråtikollsered känns mer o mer avlägset. Ibland drömmer jag att jag o mamma busar på gräsmattan o då vaknar jag av att jag rycker till. Då känns det lite ensamt en stund och ibland gnäller jag lite. Då brukar de komma rusande, även om det är mitt i natten, och då är det ju inte ensamt längre!

Ofta så går de ut med mig då, bär mig nerför trappan o ut i trädgården, den är ganska spännande på natten. För att vara sjysst brukar jag kissa en skvätt, men ofta får jag lust att bara springa runt som en tok i det svaga ljuset från gatlyktorna! Det blir så underliga skuggor inne i buskarna så jag blir nästan rädd, men bara nästan o då brukar jag springa tillbaka till husse eller matte som står där helt sömnig o klipper med ögonen. Då blir jag sprallig igen o sätter iväg!

Så där kan jag hålla på en bra stund tills de bär upp mig igen. Sen brukar jag sova gott i ett par timmar igen. I går natt sov jag faktiskt fyra timmar i sträck!

Lillmatte ställde sig på vågen med mig i famnen häromdan, sen släppte hon ner mig o stod en stund och funderade. "Sju kilo!" sa hon till sist. Matte kikade på min matpåse o sa att då får vi nog öka på portionerna lite grann.

Jag får mat två gånger om dan, o på kvällen får jag min favoriträtt, MAJSVÄLLING! Mums vad det är gott! Jag slickar skålen alldeles ren när det serveras, o jag äter upp mina andra portioner också för den delen. Husse säger att jag är "matlagningsintresserad", bara för att jag inte missar en enda grej när han lagar mat. Det han inte begriper är ju att jag väntar på att han ska råka tappa nåt på golvet, en gång tappade han en baconskiva, det var nog det godaste jag ätit!

Det nya hemmet

Vi bor en trappa upp i ett hus där det bor några andra människor också. Jag hör när de går omkring o ibland hörs det musik också, det är trevligt! I min del av huset är det två rum som jag får vara i innan jag blivit "rumsren", som matte säger - undrar vad det är?

Ena rummet har stengolv och där står det en stor vit låda som husse ofta står vid. När han gör det så luktar det jättegott i hela hemmet! Ibland smyger han till mig en liten smakbit av det han står o grejar med, så jag brukar hålla ordentlig koll på honom när han står vid lådan.

På stengolvet har de lagt ut tidningar, det är ju väldigt praktiskt för då stänker det inte på fötterna när jag kissar på dem. Fast då blir det plötsligt väldigt bråttom att gå ut? Tror jag ska försöka att kissa när vi är ute i fortsättningen. Det är vi väldigt ofta, ungefär varannan timma, så det blir ganska lagom till att det börjar tränga på...

Andra rummet har trägolv o där har jag min säng, under ett trätak, det är som min egna lilla koja! Där ligger min filt i en korg med ett litet tak, o där älskar jag att ligga o lyssna på när resten sitter vid bordet o äter eller pratar eller läser tidningen eller så.

Det sitter en grind framför dörren till mina rum, den är ganska irriterande, men snart kan jag klättra över den själv. Förstår inte att de inte kommit på att ta bort den, det ser jobbigt ut att kliva över den hela tiden.

Ute brukar vi busa runt en del, springa o jaga varandra eller fajtas lite över en leksak tills jag blir trött och måste vila. Det finns många spännande grejer att upptäcka i trädgården, jag har hittat en alldeles egen hemlig glänta under en stor cypress, dit smiter jag så fort vi kommit ut, sen får de andra leta och locka en bra stund innan jag kommer fram igen. När jag kommer fram brukar jag få en liten godisbit, smart va?

Resan hem

Efter tolv veckor började mamma tröttna på att ha oss valpar omkring sig och jag började längta till mitt riktiga hem, det i Göteborg. Min familj hade redan varit o hälsat på två gånger, skulle de aldrig ta med mig hem?

Till sist kom dagen, den 17 juni, då de kom o hämtade mig. Min uppfödare bjöd på fika och de satt länge i köket och bytte papperslappar med varandra. Lillmatte var mest intresserad av mig och inte av papperena som de prasslade med fram o tillbaka.

Jag busade ett sista varv med mamma och fick med en filt som luktade gott av henne och oss valpar som jag skulle få ha att sova på, så inte längtan skulle bli alltför stor.

Jag fick åka i en bur, som hade en lucka som jag omedelbart körde upp huvudet igenom. Det såg nog för tokigt ut, för de bestämde sig för att stänga luckan innan vi åkte iväg.

Bilturen var ganska enformig så efter en stund somnade jag, och när jag vaknade var vi framme! Göteborg är en ganska stor stad, med mycket folk och bilar men vårat hus låg vid en lugn gata i en jättefin trädgård, med ett litet staket och häckar runt, så jag kan springa runt fritt där! Jag ska snart berätta mer om det.

Hej!

Jag är en Västgötaspets som heter Rufus. Egentligen står det ArvidFagertrav i min stamtavla men det är lite jobbigt att ropa, så jag kallas Rufus. Eller Ruffe ibland, eller
"Ruffe-Tuffe TuffTuffTåg" när lillmatte är på extra larvigt humör!

Jag är född den 2 mars i år så snart blir jag fyra månader. Det har gått fort!
Jag föddes i Dalsland, i en liten ort som heter Bråtikollserud, det tycker husse är världens roligaste ortnamn, fast egentligen är jag född lite utanför Bråtikollserud, men det låtsas inte han om.

Min mamma Rosa (ja egenligen heter hon ju Lejondalens Frostros) fick 9 valpar, så jag har 8 syskon som jag delade spenar med, ni kan ju tänka er vilken trängsel det var när det var matdags!

Jag stannade kvar ganska länge hos min mamma medan mina syskon åkte ut i världen en efter en, men jag visste vart jag skulle, till Göteborg! Min nya familj var o hälsade på mig ett par gånger innan de hämtade mig till mitt nya hem så jag lärde känna dem lite grann innan det var dags att flytta hemifrån för gott.

Snart ska jag berätta om hur det gick till!