Så har man jobbat, då...!

Häromdan fick jag följa med till husses jobb.
Först gick vi en lång promenad sen kom vi fram till ett stort hus mitt inne i stan. Jisses va mycket folk det finns i stan! Spårvagnar, bussar, bilar, cyklar och mopeder som alla körde om varandra och förde ett herrans oväsen, jag blev lite spak faktiskt i allt det där gyttret.
Men husse öppnade dörren och vi kom in till en trappa med två dörrar som hade knappar på sig. Han tryckte på en knapp och det började brumma, sen öppnade sig dörren. Ni kan aldrig gissa vilka som var därinne!
Där stod en ANNAN västgötaspets i precis samma koppel och halsband som jag! Och i änden på kopplet hade han SIN husse som var märkvärdigt lik MIN? Husse hälsade inte ens, utan gick in i det lilla, lilla rummet, men den andra västgötaspetsen såg lika tvivlande ut som jag och vi vägrade bägge två att gå in.

Till slut fick bägge hussarna lyfta oss för att vi skulle gå in. Jag kikade försiktigt över axeln på min husse, och den andre kikade tillbaka, lika misstänksam han. Vi stirrade på varandra i säkert en minut, medan hela rummet skakade på ett läskigt sätt. Sen öppnades dörrarna och vi kom ut därifrån. Puh!

På husses jobb fanns det en massa trevliga människor som alla ville prata med mig, klappa o leka så jag ville aldrig gå därifrån. När husse ville gå så smet jag under ett skrivbord innan han hann koppla mig :) ... Men sen kände jag att jag var kissnödig så då blev det en liten pöl där :/

Alla ville att jag skulle komma tillbaka snart - utom chefen (för han var RÄDD för hundar, har ni hört nåt så larvigt?!)... Jag viftade på svansen och lovade att komma tillbaka! Chefen får nog lära sig lite om vad som är farligt här i livet ;) !