Ute på vift - igen...!

I helgen tog matte och lillmatte med mig ut på en biltur igen. Den här gången ställde vi färden ut på "hemmaplan" d.v.s. västgötaslätta. Ingen bur längre för mig, nu har jag vuxit ur den. I stället får jag sitta i baksätet med lillmatte och jag har fått en egen säkerhetssele som jag känner mig "sådär" bekväm med. Nåja, bättre än den läskiga buren i alla fall.

Jag kände igen upplägget när vi kom fram - stor gräsmatta, massa hundar, tält o folk.

Matte var ute efter mer medaljer.

Jag nosade omkring och träffade en del andra västgötar och andra hundar till dess att lillmatte ville att vi skulle gå i en triangel på rad med massa andra. Jag satte mig och väntade på en startsignal men det var tydligen fel, nu skulle man stå upp?

Lillmatte visade godis och jag satt så fint, så fint, precis som vi tränat.
Till slut tröttnade jag och sprang runt med lillmatte i släptåg tills dess att hon fick medalj ändå!

Snart var det mattes tur att visa upp sig och jag fick leda henne fram till domaren så hon kunde se ordentligt hur fin matte är. Hon fick också medalj! Jag har allt en väldigt fin flock!

Hoppas husse kommer med på nästa människovisning, så¨ska ni se att han får en medalj han också ; han är tjock och fin för att vara västgöte han!

När vi kom hem funderade jag en stund på alltihop men sen blev jag trött och gick o lade mig.

Så har man jobbat, då...!

Häromdan fick jag följa med till husses jobb.
Först gick vi en lång promenad sen kom vi fram till ett stort hus mitt inne i stan. Jisses va mycket folk det finns i stan! Spårvagnar, bussar, bilar, cyklar och mopeder som alla körde om varandra och förde ett herrans oväsen, jag blev lite spak faktiskt i allt det där gyttret.
Men husse öppnade dörren och vi kom in till en trappa med två dörrar som hade knappar på sig. Han tryckte på en knapp och det började brumma, sen öppnade sig dörren. Ni kan aldrig gissa vilka som var därinne!
Där stod en ANNAN västgötaspets i precis samma koppel och halsband som jag! Och i änden på kopplet hade han SIN husse som var märkvärdigt lik MIN? Husse hälsade inte ens, utan gick in i det lilla, lilla rummet, men den andra västgötaspetsen såg lika tvivlande ut som jag och vi vägrade bägge två att gå in.

Till slut fick bägge hussarna lyfta oss för att vi skulle gå in. Jag kikade försiktigt över axeln på min husse, och den andre kikade tillbaka, lika misstänksam han. Vi stirrade på varandra i säkert en minut, medan hela rummet skakade på ett läskigt sätt. Sen öppnades dörrarna och vi kom ut därifrån. Puh!

På husses jobb fanns det en massa trevliga människor som alla ville prata med mig, klappa o leka så jag ville aldrig gå därifrån. När husse ville gå så smet jag under ett skrivbord innan han hann koppla mig :) ... Men sen kände jag att jag var kissnödig så då blev det en liten pöl där :/

Alla ville att jag skulle komma tillbaka snart - utom chefen (för han var RÄDD för hundar, har ni hört nåt så larvigt?!)... Jag viftade på svansen och lovade att komma tillbaka! Chefen får nog lära sig lite om vad som är farligt här i livet ;) !