Häromdagen hände nåt alldeles FAN-TAS-TISKT! Jag var ute med husse på en vanlig förmiddagspromenad och vi hade väl gått en timme som vanligt och var på hemväg. Jag fick springa lös som jag brukar när det inte är nån trafik och plötsligt märkte jag nåt skumt!
Jag kände några dofter som jag kände mycket väl igen från min spårkurs, men också några nya märkliga dofter? Det var metall och olja men inte som en bil, och nåt mer svavelaktigt...
Jag smög framåt när jag plötsligt märkte att det gömde sig någon bakom ett träd! Jag reste ragg och hukade mig fram för att titta närmare efter, och husse undrade vad som stod på. Det var en GUBBE med GEVÄR bakom trädet! Han hade camouflagekläder o hörselkåpor och stod o spejade uppåt skogen.
Husse ryckte till när han fick syn på den beväpnade GUBBEN, men hämtade sig snart och kopplade upp mig. De bytte ett par ord men jag lyssnade bara med ett halvt öra "skyddsjakt... en bock o en get... påkörningsrisk... polisen". För JAG hörde nåt mycket intressantare uppe i skogen, jag!
Det gick ju ett par RÅDJUR där uppe - hörde de inte!!?!
Husse sa hej och började dra iväg med mig, men jag ville verkligen inte gå därifrån! Efter att vi gått kanske tjugo meter kom det en jättehög KNALL uppifrån skogen så husse stannade upp. Det knallade en gång till, jättehögt, och gubben bakom trädet började gå upp mot där ljudet kom ifrån.
Jag ville dit också, och husse hade blivit nyfiken han med, så jag visade honom vägen upp i skogen. Husse verkade lite nervös men jag var mest uppspelt för jag förstod att de där rådjuren hade nåt med saken att skaffa!
När vi kom fram så stod där två gubbar med varsitt GEVÄR och tittade ner på två RÅDJUR som bara låg där! De försökte inte ens att springa ifrån gubbarna!? Jag drog som en tok för att hinna fram och få en ordentlig titt på nära håll på de där rådjuren!
Husse frågade om vi fick komma fram och det fick vi! Jag nosade ordentligt på bägge rådjuren i alla skrymslen och vrår och kände igen lukten från skanken. Så det är så HÄR de ser ut på nära håll! Bocken hade stora horn och ena gubben sa att den nog var gammal, men att det ena hornet hade slagits av när den blev skjuten och de kunde inte hitta det...
Snart drog gubbarna iväg med rådjuren och tog hand om dem lite längre bort medan jag sniffade omkring på skottplatsen där det fanns blod o päls, men inte hittade jag nåt horn. Jag ville hellre gå å titta på när dom ÖPPNADE rådjuren! Det gjorde vi också en stund men sen ville husse gå hem.
Motvilligt lät jag mig dras från slaktplatsen. Ett par dar senare tog husse med mig en sväng tillbaka till skottplatsen och jag sniffade runt lite grann. Det hade regnat i ett par dar så det var inte mycket kvar av blod eller dofter heller för den delen.
Husse gick o petade bland löven med en pinne så den tog jag snabbt ifrån honom och sprang iväg. Han suckade bara o tog upp en ny pinne o fortsatte peta runt. Till mig sa han "Sök!".
Jag sniffade runt lite grann och snart kände jag en spännande doft från en lövhög kanske femton meter bort. Jag följde spåret fram dit och hittade... ett horn! Ett alldeles riktigt rådjurshorn! Jag blev så belåten att jag la mig ner och gnagde lite på det! Det satt en liten pälstuss vid roten och det smakade alldeles fantastiskt, vilt och fränt!
Det tog en stund innan husse noterade att jag hittat hornet, men när han gjorde det blev han JÄTTEGLAD! Han berömde mig o klappade om mig o sen hjälpte han mig att bära hem hornet. Jag fick gnaga på det en stund efter att husse sågat av spetsen. Den ville han ha till nåt projekt sa han.
Jag märkte att jag gjort nåt bra, för husse var väldigt nöjd och berättade t o m för matte om äventyret när hon kom hem, och hon blev lika nöjd hon! "Duktig spårhund!" sa hon till mig och jag mös lite extra med mitt horn på mattan!
