2009-07-10

Vallanlagstest Töreboda 090704




En annan kan driva kor, det har jag till och med papper på!

Vi var iväg härom lördagen på en annan sorts tillställning. Först verkade det vara som en picknick på en bondgård, men ute på ett fält bredvid försiggick något mycket spännande. Jag var tvungen att streta och dra för att få matte till ett ställe där man kunde se bättre, och snart fick jag se en syn som gjorde mig helt sprallig!

Ute på fältet gick det en flock med några stora gulaktiga djur och jag kände hur det ryckte i hela kroppen när jag såg på dem. De måste drivas ihop!

Några andra västgötar fick chansen att driva ihop dem medan vi tittade på och snart var det min tur! Först gick matte med mig i koppel medan en annan tjej gick bredvid och pratade med henne. Jag tittade bara på korna. Efter en hel evighet så fattade matte galoppen och släppte äntligen iväg mig mot kossorna! Här skulle drivas!

Först sprang jag rakt emot korna, och då började de att röra på sig lite. När de försökte springa åt varsitt håll så var jag snabbt där och föste ihop dem igen. En ko var särskilt ilsken och ville tuffa sig mot mig, den till och med försökte sparka mig en gång! Jag duckade kvickt undan och skällde ut den dumma kossan så hon skulle veta sin plats! Efter det var hon inte så tuff längre! Fnys!

Matte hängde inte med i svängarna där hon stod och såg ut lite som ett frågetecken, hon hade nog inte trott att jag skulle kunna det här! Dubbelfnys! Det var som om jag aldrig gjort annat! Jag vet inte riktigt vad som flög i mig, men det kändes som den naturligaste saken i världen att springa här på Västgötaslätten och valla kor. Underligt.

När jag föst ihop kossorna några gånger upptäckte jag att matte stått och ropat på mig ett bra tag. Motvilligt gav jag till slut efter, och lämnade kossorna i en tät skock. När jag kom fram till matte fick jag lite godsaker av henne och hon så väldigt nöjd ut. Även den andra tjejen såg nöjd ut och ropade till de andra att jag hade "utmärkta vallanlag"! Låter bra tycker jag!

Matte kunde ju inte ta nåra bilder men som tur var så var Marianne Larsson (hon är matte till Höckgårdens Turbo, som också gjorde jättebra ifrån sig) där och tog de bilder ni kan se här. Tur, va?

Borås, 27 juni -08


När äventyrsväskan packades så sa matte att det skulle bli "nationell" utställning.
Låter väl bra tänkte jag och hoppade in i bilen. Det var en jättevarm dag och vi åkte med nervevade rutor hela tiden. Vi åkte i nästan en timma från hemmet innan vi var framme. Ett öppet fält med massa hundar, som det brukar vara, och en bunte med västgötar! Säkert ett tjog!

Aili var där också, vi har blivit jättebra kompisar sen hon lärde mig att känguru-sitta, och vi träffas lite varstans! Vi har blivit ganska rutinerade på utställningar bägge två.

Snart var det min tur och domaren (som var en finska) verkade gilla mig! Jag fick en röd rosett av henne och fick komma tillbaka en gång till och visa upp mig.

Matte var jättestolt, och nu börjar samlingen med rosetter se bra ut, om jag får säga det själv...