Jag visste redan när jag vaknade att det skulle bli en dag till med äventyrsväskan, för så var det ju redan förra året. Jodå mycket riktigt, fast vi gick upp ändå tidigare denna dagen.
Precis som förra året så blev denna dag lite som en repris av den föregående. En annan ring, men samma hundar fast ännu flera! Jag kunde räkna till över tjugo västgötaspetsar innan det började snurra i huvudet på mig.
Det var en annan domare också - denna gången höll hon på mycket längre och jag fick stå blick stilla hela tiden. Ingen konstig mätsticka på bordet idag, men jag var bara tvungen att hålla lite utkik IFALL den skulle komma tillbaka...
Det blev ett rött band även denna dag, och lite senare ännu ett, fast ett blått. Fin kombination tyckte jag, men jag är ju lite färgblind som alla hundar. Vi fick i alla fall med oss ett knippe rosetter och till och med pokaler hem!
Efteråt fick jag godis av matte och lillmatte och de verkade extra nöjda med dagen!
Men ni ska inte tro att det slutade där! Närå, matte hade andra planer...
Husse kom o hämtade oss och vi åkte hem. Alla var nog lite trötta för efter en promenad så ville de bara se lite på TV innan det var dags att gå o lägga sig.
Vi fick sovmorgon nästa dag, men tror ni inte att det bar av i bilen till mässhallarna igen kring lunch?! Nu var det dags för nåt som hette "Rasklubbstorget", och där hade man byggt upp som en liten hage med gärdsgård runt där västgötaspetsarna skulle få vara.
Det var rätt mysigt, och det blev ändå mysigare när det kom en trevlig tik som skulle vara där med oss. Hon hette Pamela Ewing, tror jag, men hon var västgöte ändå! Tyvärr var hon nog lite blyg, för hon ville hellre vara med sin matte än med mig. Hon var både snygg och snäll, men visade tänderna åt mig en gång när hon tyckte att jag var för närgången. Jag höll mig på svanslängds avstånd från henne efter det...
Precis när vi började prata om att åka hem så fick matte för sig att jag skulle "ögonlysas" på mässan. Då tog de in mig till en som såg ut som en doktor och tror ni inte att hon tog fram en SPRUTA! Eller det såg lite ut som en sån i alla fall... Hon droppade några droppar rakt i ÖGONEN på mig och sen fick jag vänta lite. Det gjorde inte ont i alla fall men jag började se lite suddigt, och det kändes väldigt ljust omkring mig.
Sen skulle de ha in mig i ett helt mörkt rum, men det ville då INTE jag! Jag stretade emot rätt bra tills matte tog tag i kopplet och ledde in mig. Matte höll i mig hela tiden och det var tur det, för annars hade jag blivit rädd, för där inne i mörkret stod det en marsmänniska med rymdhjälm på sig! Marsmänniskan kom fram och lyste med nåt slags strålpistol i ögonen på mig men matte tog det lugnt, det skulle tydligen vara så...?
Jaja, det tog slut efter ett tag och tydligen såg mina ögon bra ut, för matte var mycket nöjd med papperet hon fick utav marsmänniskan. Tack och lov kom husse till räddningen med våran bil även denna dag, så vi fick åka ifrån det där stället och hem.
