God Jul!

Jakt! Eller, nästan...

Häromdagen hände nåt alldeles FAN-TAS-TISKT! Jag var ute med husse på en vanlig förmiddagspromenad och vi hade väl gått en timme som vanligt och var på hemväg. Jag fick springa lös som jag brukar när det inte är nån trafik och plötsligt märkte jag nåt skumt!
Jag kände några dofter som jag kände mycket väl igen från min spårkurs, men också några nya märkliga dofter? Det var metall och olja men inte som en bil, och nåt mer svavelaktigt...
Jag smög framåt när jag plötsligt märkte att det gömde sig någon bakom ett träd! Jag reste ragg och hukade mig fram för att titta närmare efter, och husse undrade vad som stod på. Det var en GUBBE med GEVÄR bakom trädet! Han hade camouflagekläder o hörselkåpor och stod o spejade uppåt skogen.

Husse ryckte till när han fick syn på den beväpnade GUBBEN, men hämtade sig snart och kopplade upp mig. De bytte ett par ord men jag lyssnade bara med ett halvt öra "skyddsjakt... en bock o en get... påkörningsrisk... polisen". För JAG hörde nåt mycket intressantare uppe i skogen, jag!

Det gick ju ett par RÅDJUR där uppe - hörde de inte!!?!

Husse sa hej och började dra iväg med mig, men jag ville verkligen inte gå därifrån! Efter att vi gått kanske tjugo meter kom det en jättehög KNALL uppifrån skogen så husse stannade upp. Det knallade en gång till, jättehögt, och gubben bakom trädet började gå upp mot där ljudet kom ifrån.

Jag ville dit också, och husse hade blivit nyfiken han med, så jag visade honom vägen upp i skogen. Husse verkade lite nervös men jag var mest uppspelt för jag förstod att de där rådjuren hade nåt med saken att skaffa!

När vi kom fram så stod där två gubbar med varsitt GEVÄR och tittade ner på två RÅDJUR som bara låg där! De försökte inte ens att springa ifrån gubbarna!? Jag drog som en tok för att hinna fram och få en ordentlig titt på nära håll på de där rådjuren!

Husse frågade om vi fick komma fram och det fick vi! Jag nosade ordentligt på bägge rådjuren i alla skrymslen och vrår och kände igen lukten från skanken. Så det är så HÄR de ser ut på nära håll! Bocken hade stora horn och ena gubben sa att den nog var gammal, men att det ena hornet hade slagits av när den blev skjuten och de kunde inte hitta det...

Snart drog gubbarna iväg med rådjuren och tog hand om dem lite längre bort medan jag sniffade omkring på skottplatsen där det fanns blod o päls, men inte hittade jag nåt horn. Jag ville hellre gå å titta på när dom ÖPPNADE rådjuren! Det gjorde vi också en stund men sen ville husse gå hem.

Motvilligt lät jag mig dras från slaktplatsen. Ett par dar senare tog husse med mig en sväng tillbaka till skottplatsen och jag sniffade runt lite grann. Det hade regnat i ett par dar så det var inte mycket kvar av blod eller dofter heller för den delen.

Husse gick o petade bland löven med en pinne så den tog jag snabbt ifrån honom och sprang iväg. Han suckade bara o tog upp en ny pinne o fortsatte peta runt. Till mig sa han "Sök!".

Jag sniffade runt lite grann och snart kände jag en spännande doft från en lövhög kanske femton meter bort. Jag följde spåret fram dit och hittade... ett horn! Ett alldeles riktigt rådjurshorn! Jag blev så belåten att jag la mig ner och gnagde lite på det! Det satt en liten pälstuss vid roten och det smakade alldeles fantastiskt, vilt och fränt!

Det tog en stund innan husse noterade att jag hittat hornet, men när han gjorde det blev han JÄTTEGLAD! Han berömde mig o klappade om mig o sen hjälpte han mig att bära hem hornet. Jag fick gnaga på det en stund efter att husse sågat av spetsen. Den ville han ha till nåt projekt sa han.

Jag märkte att jag gjort nåt bra, för husse var väldigt nöjd och berättade t o m för matte om äventyret när hon kom hem, och hon blev lika nöjd hon! "Duktig spårhund!" sa hon till mig och jag mös lite extra med mitt horn på mattan!

Spårkurs!

En annan kan spåra rådjur, jomen! Jag har inga papper på det än, för kursen håller fortfarande på, men snart skall jag nog bli spårchampion eller nåt!

Ledaren på kursen sa att jag var "en jakthund" och att det var därför jag spårade så bra, men jag är faktiskt en västgötaspets! Så det så!

I slutet av spåret finns det en jätterolig överraskning - en alldeles riktig klöv från ett rådjur! Ni må tro att jag är nöjd när jag hittar den! Jag försöker bära omkring den och visa till allihop, men till slut brukar matte ända ta ifrån mig min klöv. Snyft. Men jag ska nog spåra upp den igen!

Sommar -09 del IV

En del utställningar har det blivit i sommar runtom i Sverige. Finspång, Arboga, Bengtsfors, Åre m fl. Det flyter ihop till ett enda sudd när jag tänker tillbaka på det, men matte har åtminstone varit jätteduktig i ringen och har äntligen förstått att hon ska ge mej ordentligt med godis!

Sommar -09 del III

Flera släktmöten hanns det med i sommar oxo, jomen! I augusti åkte jag o Matte till Herrfallet utanför Arboga för en utställning. Men det roliga var att min brorsa Gunnar också skulle komma dit! Och inte bara det, vi skulle ligga över i samma stuga!!

Utställningen var inget särskilt, men när vi sen åkte till stugan så fanns det en KATT där! Fnys! Den jagade jag bort omedelbart, innan Gunnar ens hann att reagera!

Inne i stugan var det jättefint och vi fick t o m varsin säng. Sen så tog våra mattar en promenad, så fick vi springa lösa i skogen, jag o Gunnar! Vi passade på att smita iväg lite grann för att snacka lite barndomsminnen så mattarna blev allt lite oroliga, det hörda man på deras rop...

På kvällen så åkte vi allihop på kräftskiva, men då fick jag o Gunnar sitta o vänta i bilen. Dubbelfnys!! Nåja, när vi kom hem så brann det i kaminen och var varmt o skönt så vi rullade ihop oss för att sova. Plötsligt hörde jag ett morr ifrån andra sidan rummet, så jag var inte sen att svara med ett ordentligt gruffande! Det var ju bara Gunnar som vaktade sin matte och nu hade han hört nåt. För säkerhets skull hängde jag på, men snart lägrade sig lugnet och vi somnade hela gänget.

På morronen kom det en tjej med en frukostbricka som vi tyckte luktade väldigt intressant, men det var inget till oss på den. Istället åt vi ur varandras skålar jag o Gunnar. Mums! Han hade jättegod mat, och tydligen tyckte han om min också...

Tyvärr var det dags att säja hej då och åka hem, men vi ska nog ses snart igen!

Sommar -09 del II

Oj är sommaren redan slut? Ute blåser det jättemycket och det har regnat i ett par dagar. Dagarna blir nu kortare än nätterna, så det är skönt att man kan sova lite längre. Inget kul promenadväder, men så här är det i Göteborg...

Vi har gjort en massa saker i sommar, min lilla flock och jag, men jag har alldeles glömt bort att blogga om det, så här kommer nåra minnesanteckningar om vad vi gjort!

Vi åkte till Jämtland där jag var SÅ välkommen fast det hade muttrats lite om fällande päls och bajskorvar tidigare i vår... Fnys! Jag är ju sommarklädd och tappar knappt nån päls och skall jag göra nummer två så gör jag helst det ute i skogen, så det så! Dubbelfnys!!

På vägen upp låg vi på ett mysigt litet hotell, och jag fick en EGEN säng! Snacka om lyx!!

I Jämtland händer det grejer ska jag säga! Första helgen var vi på nån slags kombinerad rock/jaktfestival uppe vid Åreskutans fot. Fullt av alla möjliga slags djur var det; hundar, hästar, får, fyllehundar och jägare... Nä de sista var på skoj, men alla nästan hade kamouflagekläder på sig, å några vinglade allt en del! Det knallade och sköt runtomrking som om kriget hade kommit men det var bara jaktbanor och provskjutningar av gevär å ett o annat glädjeskott tror jag ;) ...

Tråkiga grejer hände oxo tyvärr... Jag fastnade i en gallertrappa och slet av en klokapsel. Det gjorde ont kan jag lova, fast jag försökte att låtsas som ingenting och höll inne med gnället. Men det gick ju inte att GÅ på den framtassen ens, så ont gjorde det... Bums till veterinärn som fick instruktioner att "klippa framtassarnas klor när jag ändå var sövd" som jag till min förskräckelse hörde matte säga!

"Men klipp inte baktassarna, de är så korta ändå" var det sista jag hörde innan jag somnade in. När jag vaknade hade jag bandage om framtassen och blödde ... från BÄGGE BAKTASSARNA!! Klantskallarna hade klippt ändå och alldeles för långt in!! Matte var jättesur, men vad skulle hon väl göra?

I en hel vecka fick jag knapra smärtstillande nedblandat i maten. Jag har ju ingen direkt aptit i vanliga fall, och nu vart den som bortblåst. Matte fnulade med älgfärs och kyckling o grejer för att få i mig medicinen men jag deppade mest hela tiden, för jag var tvungen att ha nån jämrans STRUT på huvudet. "Dumstrut" viskade husse till matte när de trodde jag inte hörde! Dubbelfnys!! Jag hör bättre än resten av flocken tillsammans!

Nåja, ibland plockade de av struten men på nätterna var jag tvungen att ha den. Inte mysigt! Efter en vecka plockade de bort den för då hade det läkt tillräckligt sa de.
Jag fick extra mycket gos för att jag skulle sluta deppa, så inget ont som inte har nåt gott med sig!!

Sommar -09 Del I

Nu är sommaren nästan slut så jag tänkte ta en liten tur igenom vad som hänt (husse laddade precis över bilderna från digitalkameran ser ni...).

Vi har varit på ett par utställningar bl a denna i Dalsland i slutet av juni. Vi bodde på ett litet hotell i Håverud hela familjen - ganska mysigt faktiskt, när det regnade så att gräsmattorna blev dammar...

De fick flytta på utställningen till en fotbollsplan som låg högt upp, och först var vädret rätt fint men tror ni inte att det började störtregna igen!?!

Jag travade på bredvid matte som var tapper (utan paraply) när jag gick vidare. Till sist var det faktiskt ganska skönt att krypa in i den varma bilen och styra kosan mot Göteborg igen.

Förresten, medan vädret fortfarande var fint så såg jag det fina ekipaget ni ser på bilden ovan - "sådan matte, sådan hund", någon?

Vallanlagstest Töreboda 090704

En annan kan driva kor, det har jag till och med papper på!

Vi var iväg härom lördagen på en annan sorts tillställning. Först verkade det vara som en picknick på en bondgård, men ute på ett fält bredvid försiggick något mycket spännande. Jag var tvungen att streta och dra för att få matte till ett ställe där man kunde se bättre, och snart fick jag se en syn som gjorde mig helt sprallig!

Ute på fältet gick det en flock med några stora gulaktiga djur och jag kände hur det ryckte i hela kroppen när jag såg på dem. De måste drivas ihop!

Några andra västgötar fick chansen att driva ihop dem medan vi tittade på och snart var det min tur! Först gick matte med mig i koppel medan en annan tjej gick bredvid och pratade med henne. Jag tittade bara på korna. Efter en hel evighet så fattade matte galoppen och släppte äntligen iväg mig mot kossorna! Här skulle drivas!

Först sprang jag rakt emot korna, och då började de att röra på sig lite. När de försökte springa åt varsitt håll så var jag snabbt där och föste ihop dem igen. En ko var särskilt ilsken och ville tuffa sig mot mig, den till och med försökte sparka mig en gång! Jag duckade kvickt undan och skällde ut den dumma kossan så hon skulle veta sin plats! Efter det var hon inte så tuff längre! Fnys!

Matte hängde inte med i svängarna där hon stod och såg ut lite som ett frågetecken, hon hade nog inte trott att jag skulle kunna det här! Dubbelfnys! Det var som om jag aldrig gjort annat! Jag vet inte riktigt vad som flög i mig, men det kändes som den naturligaste saken i världen att springa här på Västgötaslätten och valla kor. Underligt.

När jag föst ihop kossorna några gånger upptäckte jag att matte stått och ropat på mig ett bra tag. Motvilligt gav jag till slut efter, och lämnade kossorna i en tät skock. När jag kom fram till matte fick jag lite godsaker av henne och hon så väldigt nöjd ut. Även den andra tjejen såg nöjd ut och ropade till de andra att jag hade "utmärkta vallanlag"! Låter bra tycker jag!

Matte kunde ju inte ta nåra bilder men som tur var så var Marianne Larsson (hon är matte till Höckgårdens Turbo, som också gjorde jättebra ifrån sig) där och tog de bilder ni kan se här. Tur, va?

Borås, 27 juni -08

När äventyrsväskan packades så sa matte att det skulle bli "nationell" utställning.
Låter väl bra tänkte jag och hoppade in i bilen. Det var en jättevarm dag och vi åkte med nervevade rutor hela tiden. Vi åkte i nästan en timma från hemmet innan vi var framme. Ett öppet fält med massa hundar, som det brukar vara, och en bunte med västgötar! Säkert ett tjog!

Aili var där också, vi har blivit jättebra kompisar sen hon lärde mig att känguru-sitta, och vi träffas lite varstans! Vi har blivit ganska rutinerade på utställningar bägge två.

Snart var det min tur och domaren (som var en finska) verkade gilla mig! Jag fick en röd rosett av henne och fick komma tillbaka en gång till och visa upp mig.

Matte var jättestolt, och nu börjar samlingen med rosetter se bra ut, om jag får säga det själv...

Utställningar det sista

Det har blivit en del utställningar på sistone. Först var det nåra "inofficiella" på Tjolöholm bland annat, sen var det en som verkligen gällde, i Larv på västgötaslätten.
En del domare tycker tydligen att jag är för smal, andra tycker att jag är "lovande"? jaja, den som lever får se, jag ska allt visa dem!

Släktträff II - på mammas sida

Var uppe i Dalsland häromveckan och träffade mamma igen! Det var inte bara hon som var i Österäng, Frändefors, eller Bråtikollserud som husse brukar säga. Närå, där var även min helbror Nallebjörnbär och min helsyster Brittasolros! Rena återträffen!

Mamma Rosa (Lejondalens Frostros) verkade inte riktigt känna igen oss först utan morrade lite åt oss! Vi höll oss lugna men var tvungna att busa lite med varandra ändå, och då tror jag att mamma kände igen oss.

Matte däremot verkade helt förvirrad och tog fel på mig och Nallebjörnbär flera gånger. Fnys!

Släktträff i helgen!

Vi åkte ut till Orust för en liten utflykt. Matte och husse var lite hemlighetsfulla innan, men packade ner äventyrsväskan! Jag visste redan då att det skulle bli kul, men jag hade ingen annan ledtråd.

När vi åkt en stund stannade vi o fikade på ett ställe. Fikade o fikade, förresten, det var mest husse och matte som fick glufsa i sig medan jag satt o tittade på...

När de var nöjda åkte vi en liten stund till och efter att ha velat runt och frågat på ett par ställen sa matte " Vi är framme! Se, det är en västgötaspets på bilrutan!".

Vi hade kommit till min "farmor" Barbro som var matte till flera vättar, men viktigast av allt, hon är matte till min PAPPA, Valdemar Vallmo!!!

Först kom det ett par västgötatjejer varav en kändes väldigt bekant, men jag kunde inte riktigt placera henne först. Den andra var lite äldre men hon blev tydligen VÄLDIGT intresserad av mig?

Det visade sig att den bekanta tiken var ingen mindre än Ellen Rosenböna, min helsyster! Den andra tiken var jag inte släkt med, men det verkade som om hon kunde tänka sig att BLI släkt med oss ...?

Sen sa Barbro att hon skulle hämta "Valle" så att han fick hälsa på "sin pojk". Det var spännande vill jag lova. Jag försökte sätta igång en lek med pappa, men han verkade mest förbryllad? Han morrade till o med lite åt mig, men jag tog det mest på skoj och lattjade runt med honom.

Vi var väl där i gott o väl en timma, och jag fick leka med syrran Ellen en hel del, och "farmor Barbro" bjöd på rådjur och t o m hjälpte till att tvätta ur mitt öra som har kliat lite det sista - skööönt!

Alldeles för tidigt skulle vi åka hem igen och jag vinkade hejdå till syrran och farsan och farmor, hoppas vi ses snart igen!

Nu är valptiden slut *snyft*!

Härom veckan fyllde jag år. Ett år, för att vara exakt. Tänk vad tiden går...!
Matte sa att "nu är Rufus inte valp längre", och plötsligt var jag inte det. Bara sådär, från ena dan till den andra. Konstigt.

Men nu är jag "junior" tydligen, fast det känns som att jag fortfarande är samma Rufus som alltid. Fast lite tuffare har jag ju blivit förstås! (Matte har påpekat för husse i en vecka nu att man först är valp - sen junior -å SEN blir man unghund. Jaja. För mig känns det i alla fall samma...)

Jag var och hälsade på den där gamla geten som vi passade i somras, och nu var det hon som var rädd för mig! Jag passade på att nafsa henne lite i hasorna innan de fick slut på vallningen, som tack för senast när hon försökte stånga mig hela tiden.

Frasse, min gamle idol på gården, hade nog gärna velat hjälpa till och jaga geten, men hans matte skrek till så att till o med jag hoppade över ett galoppsteg. Frasse vågade inte vara olydig mot henne inte...

Mums! och Blä! för att vara ensam...

Idag skulle husse träna mig i att vara ensam. Först gick vi ut så att jag fick nosa lite i buskarna, å sen när vi kom in så fick jag ett nytt tuggben - sen gick husse bara ut! Det var några konstiga människor som pratade i den där lilla lådan som det kommer musik ur också så jag hörde inte riktigt vart han tog vägen. Fy va tråkigt!

Jag kom på att han hade glömt att ta bort sin Alla-hjärtans-dag-present till matte ifrån vardagsrumsbordet! Den har jag varit nyfiken på länge så jag sträckte mig upp och fick ner asken på golvet. I den låg det massor av väldoftande bitar, var och en förpackade i sitt eget papper!

Jag pillade upp ett papper - mums! Det där bruna inuti var både sött och fett! Jag pillade upp en till. Och en till. Och en till. Och en till... Jag hade väl hunnit att pilla upp och smaska i mig ungefär ett dussin av dem när jag hörde steg i trappan igen.

Det var husse som kom in så jag viftade på svansen allt jag orkade. Tyvärr såg han direkt att det låg en massa chokladpapper och en nästan tom ask på golvet, och då blev han sur på mig!?! Han satte sig direkt vid telefonen och ringde.

Jag hörde hur han förklarade: "70%-ig kakao ... ja åtminstone tio-tolv bitar á 10 gram ... han väger cirka tolv kilo ... jag kan vara där om tio minuter ... OK!"
Sen tog han på mig koppel och halsband å så var det direkt ut till bilen.

Vi åkte ett par kilometer bara, direkt till Smådjursakuten, å där tog en snäll tjej emot oss: "Hej, Rufus, har du ätit choklad?" frågade hon. Hur kunde hon veta det?
Jag fick följa med in i ett rum med tjejen medan husse fick vänta, och när hon stängt dörren så tog hon fram en SPRUTA! Jag fick sprutan, det gjorde ju inte ont direkt, men ganska snart började jag må illa...

Jag skall inte gå in på detaljer. Men chokladen som smakat mums på nervägen smakade inte lika gott på uppvägen... efter en halvtimma eller så kom det inte mer choklad upp utan bara lite galla. Då var tjejen nöjd och tog ut mig till husse igen. Jag försökte förklara för honom att vi måste lämna detta ställe omedelbart, men han ville stanna kvar och prata och byta papperslappar med tjejen. Blä. Jag ville i alla fall hem!

Hemma blandade husse efter en stund till nåt svart jox som han gav mig att dricka. Aldrig i livet, det luktade skumt! Jag mådde ju redan lite illa. Då tog han med mig till duschen och tog fram en SPRUTA han också!?! Den fyllde han med det svarta joxet och sen sprutade han in det rakt i munnen på mig så jag var tvungen att svälja! BLÄ!!

Jag var lite sur på honom efter det, men snart var vi kompisar igen och jag låg lite i hans knä medan han klappade om mig. Det kändes bra att allt var som vanligt igen. Husse sa till lillmatte att de aldrig mer fick lämna nåt framme på bordet om jag skulle vara ensam igen. Jag tycker det vore bättre om jag ALDRIG skulle behöva vara ensam!

Promenader...

Varje dag tar jag o husse åtminstone en lång promenad. Ibland tar vi bilen nånstans och sen går vi ut å går, ofta i skogen, minst en timme. Ibland går vi bara rakt ut ifrån huset tills vi kommer till en park eller en skog. Det finns många här i trakten.
Idag gick vi ut bakom gamla TV-huset, där finns det mycket stigar att gå på och t o m en golfbana. Det är ett ställe där man gjort iordning stora ängar som hundarna kan få springa lösa på! Så omtänksamt!

MyDog2009 - yes sir!

Tisdagen blev nästan som en repris av måndagen. Husse körde, släppte av oss, och kl 9.00 var det dags att gå in i ringen - med nästan samma gäng som varit där dagen innan.

Rosettutdelningen blev för min del även den likadan - först en röd rosett, sen ett tredjepris. Men denna gången var det tydligen en INTERnationell tävling. En annan domare var det också men annars var det mesta sig likt. Roligt var det i alla fall och även idag kom husse och plockade upp oss när vi var klara. Jag fick en tuggleksak oxo!!

En bild blev någorlunda ifrån MyDog, men den där västgötaspetsen vi möter där ser inte så snäll ut... Men det var den i alla fall!

MyDog2009 - jorå!

När matte tog fram äventyrsväskan blev jag som vanligt helt sprallig, för då vet jag att det är dags för en dag med MIG i centrum igen!

Denna gången körde husse oss alla i bilen, men bara en kort bit, så jag hann inte ens sätta mig tillrätta innan det var dags att kliva ur igen? Sen åkte han iväg så jag, matte o lillmatte fick klara oss själva.

Vi gick in i en stooor hall med massor av människor. Och hundar! Fast det var tidigt på morgonen, det skulle bli ännu värre senare. Men först skulle det tydligen vara utställning igen. Nationell, officiell och jag vet inte allt vad det kallades.

Hursomhelst så var där ett knippe västgötaspetsar som jag gick fram till och försökte snacka lite med. Några var i min ålder ungefär och vi fick visa upp oss tillsammans för en engelsk tant. Jag fick en rosett och det var vi några som fick. Sen gjorde vi som hade fått rosetter några varv till och då fick jag en ny rosett! En 3:e plats minsann. Inte så illa pinkat om jag får säga det själv...

Vi velade runt lite på mässan, men det var inget för mig. Eller, ja, alltihop som man sålde i stånden och så, var ju för hundar, men jag tyckte inte att det var så trivsamt i den stökiga o bullriga miljön. Vi gick ut snart och husse kom med bilen och plockade upp oss. Härligt att ha hela flocken samlad igen!!

På kvällen somnade jag tidigt, men nästa morgon! Tror ni inte att väskan åkte fram igen!?