Härom veckan fyllde jag år. Ett år, för att vara exakt. Tänk vad tiden går...!
Matte sa att "nu är Rufus inte valp längre", och plötsligt var jag inte det. Bara sådär, från ena dan till den andra. Konstigt.
Men nu är jag "junior" tydligen, fast det känns som att jag fortfarande är samma Rufus som alltid. Fast lite tuffare har jag ju blivit förstås! (Matte har påpekat för husse i en vecka nu att man först är valp - sen junior -å SEN blir man unghund. Jaja. För mig känns det i alla fall samma...)
Jag var och hälsade på den där gamla geten som vi passade i somras, och nu var det hon som var rädd för mig! Jag passade på att nafsa henne lite i hasorna innan de fick slut på vallningen, som tack för senast när hon försökte stånga mig hela tiden.
Frasse, min gamle idol på gården, hade nog gärna velat hjälpa till och jaga geten, men hans matte skrek till så att till o med jag hoppade över ett galoppsteg. Frasse vågade inte vara olydig mot henne inte...
