Äventyrsväskan hade inte varit framme på länge, men häromdagen åkte den minsann fram - och det med besked! Husse körde oss till ett konstigt hus som var fullt med bilar och sen fick vi gå över en bro som var som ett rum i luften - ja, jag kan inte förklara bättre, man gick inomhus men såg ner på vattnet, mycket spännande!
Ganska snart kände jag igen mig från förra året - det här var ju den där jättestora utställningen med massor av folk och hundar - och västgötaspetsar! När vi gått igenom ett folkhav och uppför en rulltrappa var vi plötsligt inne i ett helt stim av västgötar. Nu kände jag mig som hemma! Hejade glatt på gamla bekanta tikar, och sniffade nyfiket på okända hanar. Det kom till och med fram nåra tanter och kramades!
Snart gick vi de välbekanta varven i ringen och sen var det upp på bordet. Väl där uppe så plockade tanten fram en jätteläskig grej som jag trodde var en SPRUTA eller nåt, men det var nån slags mätgrej, så motvilligt lät jag henne mäta "mankhöjd" som hon sa...
Det verkade ha gått bra hursomhelst för jag fick ett rött band på kopplet, och sedan ett till. Matte var duktig som vanligt!
När det var klart så kom husse och hämtade oss, och sen fick jag hoppa ur på en snötäckt äng och springa hur mycket jag ville! Det var skönt att sträcka ut efter en halv dag inne i det där stojet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar