Rufus Västgötaspets

Sent omsider

2011-03-12T12:22:00.005+01:00

Hallå igen!
Nu har den långa kalla vintern börjat att gå mot sitt slut och då får man ju lust att liksom komma ut igen. Och kanske berätta lite om grejer som har hänt också!

Hela vintern har jag och husse travat och halkat runt i snö och is men det är nog slut med det nu (får man hoppas). Nu ser man asfalten igen, och även om det trillar ner lite snö så smälter den lika fort. Men det har ju varit torrt i alla fall i kylan - inget slask som sätter sig i päls och tassar, och vitt o fint har det varit. Men nu ligger det en massa grus som är lite obekvämt att gå på. Det minns jag inte från i somras?

Matte har inte haft tid att vara med mig på så mycket utställningar, men vi var faktiskt på MyDog2011. Precis som förra året tyckte domarna att jag var fin och jag fick rött band bägge dagarna. Det bästa var att jag slapp att ögonlysas i år!

Jag har ju fyllt år också, tre år närmare bestämt! Inte för att det firades på nåt särskilt sätt, men lite extra god mat fick jag i alla fall...

En sak som inte var lika rolig var att det även var dags för den årliga SPRUTAN! Matte tog med mig på en promenad men den gick liksom åt fel håll på nåt vis, så jag anade lite oråd redan från start. Jojomensan, mycket riktigt, plötsligt stod vi utanför det där läskiga stället där jag varit alltför många gånger, och nästan varje gång har det slutat med att jag fått en SPRUTA!

Den här gången var det en tjej som ville väga mig, och vågen stannade på nästan 13,5 kg. "Det är jättefint att han har lite midja, försök att hålla honom så" sade hon till matte och sen ... ja, ni gissade rätt, det var dags för en SPRUTA!

Nu skulle matte bestämt hålla fast mig medan tjejen höll på med den där läskiga nålen, men se det ville inte jag! Jag kämpade för allt jag var värd men matte är stark, hon. När hon vill i alla fall. Inte när husse får bära alla hennes lådor o grejer till bilen inte. Men NU när jag inte ville ha nån SPRUTA! Då höll hon fast mig så jag nästan blev rädd. Jag krafsade hejvilt med alla tassarna där jag kom åt, men tror ni inte att jag fick en SPRUTA ändå...

Det gjorde inte särskilt ont, ett litet stick bara men det är ju så läskigt! Snart fick vi komma ut därifrån i alla fall och jag surade lite resten av kvällen, och hade faktiskt ingen matlust.

Annars har jag börjat att gilla mat mer och mer. Hundmat kan vara ganska gott, speciellt om man får lite människomat på toppen! Leverkorv, kalkon, entrecote(Mmmmm...!) eller någon av de smaskiga kötträtter som husse brukar fixa fram om kvällarna är favoriterna. Frolic, förstås, om de är delade, och Doggys Delikatessburkar är andra sorter som smakar bra!

Tiden flyger

2010-07-27T13:26:00.004+02:00

Oj va det var längesen det kom något nytt här! Jag hittade en bild av mig från i våras när vi hittade en vitsippsbacke, kommer ni ihåg att det var en lång kall vår innan den här varma sommaren tog vid?
Jag har varit på lite utställningar, särskilt var det en som matte blev väldigt glad över. Det var i Jönköping i mitten av juni nån gång. När vi kom hem så hade jag en hel kasse med rosetter och ett papper som matte kallade för "certifikat". Det har jag inte fått nån gång förut, så det är nog nåt extra märkvärdigt...!

Glad Påsk!

2010-04-04T18:53:00.003+02:00

I påsk har vi varit i Floda och hälsat på. Vi tog en lååång promenad i skogen och förbi sjöar och åar. Det var jättefint väder, och i skogen låg snön kvar här och där. Jag spurtade in i alla snöfält och rullade mig i blötsnön. Det torkade snabbt i solen.

Husse och matte var med och det var Moffa också. Vi gick i mer än en timme, och när vi kom hem så fick jag människomat! Ugnsbakat kött och potatis, fast jag orkade inte äta upp allt... potatisen alltså!

MyDog 2010 - del II

2010-01-11T20:14:00.002+01:00

Jag visste redan när jag vaknade att det skulle bli en dag till med äventyrsväskan, för så var det ju redan förra året. Jodå mycket riktigt, fast vi gick upp ändå tidigare denna dagen.

Precis som förra året så blev denna dag lite som en repris av den föregående. En annan ring, men samma hundar fast ännu flera! Jag kunde räkna till över tjugo västgötaspetsar innan det började snurra i huvudet på mig.

Det var en annan domare också - denna gången höll hon på mycket längre och jag fick stå blick stilla hela tiden. Ingen konstig mätsticka på bordet idag, men jag var bara tvungen att hålla lite utkik IFALL den skulle komma tillbaka...

Det blev ett rött band även denna dag, och lite senare ännu ett, fast ett blått. Fin kombination tyckte jag, men jag är ju lite färgblind som alla hundar. Vi fick i alla fall med oss ett knippe rosetter och till och med pokaler hem!

Efteråt fick jag godis av matte och lillmatte och de verkade extra nöjda med dagen!

Men ni ska inte tro att det slutade där! Närå, matte hade andra planer...
Husse kom o hämtade oss och vi åkte hem. Alla var nog lite trötta för efter en promenad så ville de bara se lite på TV innan det var dags att gå o lägga sig.

Vi fick sovmorgon nästa dag, men tror ni inte att det bar av i bilen till mässhallarna igen kring lunch?! Nu var det dags för nåt som hette "Rasklubbstorget", och där hade man byggt upp som en liten hage med gärdsgård runt där västgötaspetsarna skulle få vara.

Det var rätt mysigt, och det blev ändå mysigare när det kom en trevlig tik som skulle vara där med oss. Hon hette Pamela Ewing, tror jag, men hon var västgöte ändå! Tyvärr var hon nog lite blyg, för hon ville hellre vara med sin matte än med mig. Hon var både snygg och snäll, men visade tänderna åt mig en gång när hon tyckte att jag var för närgången. Jag höll mig på svanslängds avstånd från henne efter det...

Precis när vi började prata om att åka hem så fick matte för sig att jag skulle "ögonlysas" på mässan. Då tog de in mig till en som såg ut som en doktor och tror ni inte att hon tog fram en SPRUTA! Eller det såg lite ut som en sån i alla fall... Hon droppade några droppar rakt i ÖGONEN på mig och sen fick jag vänta lite. Det gjorde inte ont i alla fall men jag började se lite suddigt, och det kändes väldigt ljust omkring mig.

Sen skulle de ha in mig i ett helt mörkt rum, men det ville då INTE jag! Jag stretade emot rätt bra tills matte tog tag i kopplet och ledde in mig. Matte höll i mig hela tiden och det var tur det, för annars hade jag blivit rädd, för där inne i mörkret stod det en marsmänniska med rymdhjälm på sig! Marsmänniskan kom fram och lyste med nåt slags strålpistol i ögonen på mig men matte tog det lugnt, det skulle tydligen vara så...?

Jaja, det tog slut efter ett tag och tydligen såg mina ögon bra ut, för matte var mycket nöjd med papperet hon fick utav marsmänniskan. Tack och lov kom husse till räddningen med våran bil även denna dag, så vi fick åka ifrån det där stället och hem.

MyDog 2010

2010-01-11T19:46:00.003+01:00

Äventyrsväskan hade inte varit framme på länge, men häromdagen åkte den minsann fram - och det med besked! Husse körde oss till ett konstigt hus som var fullt med bilar och sen fick vi gå över en bro som var som ett rum i luften - ja, jag kan inte förklara bättre, man gick inomhus men såg ner på vattnet, mycket spännande!

Ganska snart kände jag igen mig från förra året - det här var ju den där jättestora utställningen med massor av folk och hundar - och västgötaspetsar! När vi gått igenom ett folkhav och uppför en rulltrappa var vi plötsligt inne i ett helt stim av västgötar. Nu kände jag mig som hemma! Hejade glatt på gamla bekanta tikar, och sniffade nyfiket på okända hanar. Det kom till och med fram nåra tanter och kramades!

Snart gick vi de välbekanta varven i ringen och sen var det upp på bordet. Väl där uppe så plockade tanten fram en jätteläskig grej som jag trodde var en SPRUTA eller nåt, men det var nån slags mätgrej, så motvilligt lät jag henne mäta "mankhöjd" som hon sa...

Det verkade ha gått bra hursomhelst för jag fick ett rött band på kopplet, och sedan ett till. Matte var duktig som vanligt!

När det var klart så kom husse och hämtade oss, och sen fick jag hoppa ur på en snötäckt äng och springa hur mycket jag ville! Det var skönt att sträcka ut efter en halv dag inne i det där stojet...

2010 - redan...?

2010-01-11T19:00:00.003+01:00

Julen har varit och farit som bekant. Vi har mest varit hemma, fast lite granna var vi hos gamlingarna också. Lillmatte kallar dem Momo och Moffa och det är ju stiliga namn på västgötar, tycker jag. Där fick jag en del julmat, köttbullar, skinka och annat gott, jodå!

Jag fick hjälpa alla att öppna paket och det var ett snärj att hinna med, må ni tro! Roligaste paketet var nog husses som han fick från Momo, för i det låg det ... STRUMPOR! Det bästa jag vet! Jag flängde som en tok för att hinna hjälpa alla så jag blev ganska trött framåt kvällen.

Hemma var det lugnare och vi har mest myst inomhus i kylan. Några promenader om dagen har det blivit, men jag har frusit lite om tassarna, i alla fall när det var sexton minus och vi gick o promenera en timma nästan. Men det var tur att vi gjorde det så tidigt den dan för sen var det som om kriget hade kommit!

Jag hörde de första smällarna redan när vi var ute andra gången o gick men då var det fortfarande ljust. Sen smällde det mer o mer allt eftersom det mörknade och sen mitt i natten! Då var det som om hela Göteborg hade blivit tokiga! Det smällde och blixtrade i över en timma innan det lugnade ner sig! Och det var inga små smällar vill jag lova!

Jag tyckte det var lite otäckt och ville inte gå ut men det var det ingen annan som ville heller så vi satt och tittade ut genom fönstren i stället, men det räckte bra det!

Gott nytt år sa alla till varandra nästa morgon så det måste väl ha varit det som hände då, när det brakade så förskräckligt...

2009-12-21T01:48:00.002+01:00

God Jul!

Jakt! Eller, nästan...

2009-11-27T16:57:00.006+01:00

Häromdagen hände nåt alldeles FAN-TAS-TISKT! Jag var ute med husse på en vanlig förmiddagspromenad och vi hade väl gått en timme som vanligt och var på hemväg. Jag fick springa lös som jag brukar när det inte är nån trafik och plötsligt märkte jag nåt skumt!
Jag kände några dofter som jag kände mycket väl igen från min spårkurs, men också några nya märkliga dofter? Det var metall och olja men inte som en bil, och nåt mer svavelaktigt...
Jag smög framåt när jag plötsligt märkte att det gömde sig någon bakom ett träd! Jag reste ragg och hukade mig fram för att titta närmare efter, och husse undrade vad som stod på. Det var en GUBBE med GEVÄR bakom trädet! Han hade camouflagekläder o hörselkåpor och stod o spejade uppåt skogen.

Husse ryckte till när han fick syn på den beväpnade GUBBEN, men hämtade sig snart och kopplade upp mig. De bytte ett par ord men jag lyssnade bara med ett halvt öra "skyddsjakt... en bock o en get... påkörningsrisk... polisen". För JAG hörde nåt mycket intressantare uppe i skogen, jag!

Det gick ju ett par RÅDJUR där uppe - hörde de inte!!?!

Husse sa hej och började dra iväg med mig, men jag ville verkligen inte gå därifrån! Efter att vi gått kanske tjugo meter kom det en jättehög KNALL uppifrån skogen så husse stannade upp. Det knallade en gång till, jättehögt, och gubben bakom trädet började gå upp mot där ljudet kom ifrån.

Jag ville dit också, och husse hade blivit nyfiken han med, så jag visade honom vägen upp i skogen. Husse verkade lite nervös men jag var mest uppspelt för jag förstod att de där rådjuren hade nåt med saken att skaffa!

När vi kom fram så stod där två gubbar med varsitt GEVÄR och tittade ner på två RÅDJUR som bara låg där! De försökte inte ens att springa ifrån gubbarna!? Jag drog som en tok för att hinna fram och få en ordentlig titt på nära håll på de där rådjuren!

Husse frågade om vi fick komma fram och det fick vi! Jag nosade ordentligt på bägge rådjuren i alla skrymslen och vrår och kände igen lukten från skanken. Så det är så HÄR de ser ut på nära håll! Bocken hade stora horn och ena gubben sa att den nog var gammal, men att det ena hornet hade slagits av när den blev skjuten och de kunde inte hitta det...

Snart drog gubbarna iväg med rådjuren och tog hand om dem lite längre bort medan jag sniffade omkring på skottplatsen där det fanns blod o päls, men inte hittade jag nåt horn. Jag ville hellre gå å titta på när dom ÖPPNADE rådjuren! Det gjorde vi också en stund men sen ville husse gå hem.

Motvilligt lät jag mig dras från slaktplatsen. Ett par dar senare tog husse med mig en sväng tillbaka till skottplatsen och jag sniffade runt lite grann. Det hade regnat i ett par dar så det var inte mycket kvar av blod eller dofter heller för den delen.

Husse gick o petade bland löven med en pinne så den tog jag snabbt ifrån honom och sprang iväg. Han suckade bara o tog upp en ny pinne o fortsatte peta runt. Till mig sa han "Sök!".

Jag sniffade runt lite grann och snart kände jag en spännande doft från en lövhög kanske femton meter bort. Jag följde spåret fram dit och hittade... ett horn! Ett alldeles riktigt rådjurshorn! Jag blev så belåten att jag la mig ner och gnagde lite på det! Det satt en liten pälstuss vid roten och det smakade alldeles fantastiskt, vilt och fränt!

Det tog en stund innan husse noterade att jag hittat hornet, men när han gjorde det blev han JÄTTEGLAD! Han berömde mig o klappade om mig o sen hjälpte han mig att bära hem hornet. Jag fick gnaga på det en stund efter att husse sågat av spetsen. Den ville han ha till nåt projekt sa han.

Jag märkte att jag gjort nåt bra, för husse var väldigt nöjd och berättade t o m för matte om äventyret när hon kom hem, och hon blev lika nöjd hon! "Duktig spårhund!" sa hon till mig och jag mös lite extra med mitt horn på mattan!

Spårkurs!

2009-10-06T18:11:00.002+02:00

En annan kan spåra rådjur, jomen! Jag har inga papper på det än, för kursen håller fortfarande på, men snart skall jag nog bli spårchampion eller nåt!

Ledaren på kursen sa att jag var "en jakthund" och att det var därför jag spårade så bra, men jag är faktiskt en västgötaspets! Så det så!

I slutet av spåret finns det en jätterolig överraskning - en alldeles riktig klöv från ett rådjur! Ni må tro att jag är nöjd när jag hittar den! Jag försöker bära omkring den och visa till allihop, men till slut brukar matte ända ta ifrån mig min klöv. Snyft. Men jag ska nog spåra upp den igen!

Sommar -09 del IV

2009-10-06T18:07:00.003+02:00

En del utställningar har det blivit i sommar runtom i Sverige. Finspång, Arboga, Bengtsfors, Åre m fl. Det flyter ihop till ett enda sudd när jag tänker tillbaka på det, men matte har åtminstone varit jätteduktig i ringen och har äntligen förstått att hon ska ge mej ordentligt med godis!

Sommar -09 del III

2009-10-06T17:51:00.002+02:00

Flera släktmöten hanns det med i sommar oxo, jomen! I augusti åkte jag o Matte till Herrfallet utanför Arboga för en utställning. Men det roliga var att min brorsa Gunnar också skulle komma dit! Och inte bara det, vi skulle ligga över i samma stuga!!

Utställningen var inget särskilt, men när vi sen åkte till stugan så fanns det en KATT där! Fnys! Den jagade jag bort omedelbart, innan Gunnar ens hann att reagera!

Inne i stugan var det jättefint och vi fick t o m varsin säng. Sen så tog våra mattar en promenad, så fick vi springa lösa i skogen, jag o Gunnar! Vi passade på att smita iväg lite grann för att snacka lite barndomsminnen så mattarna blev allt lite oroliga, det hörda man på deras rop...

På kvällen så åkte vi allihop på kräftskiva, men då fick jag o Gunnar sitta o vänta i bilen. Dubbelfnys!! Nåja, när vi kom hem så brann det i kaminen och var varmt o skönt så vi rullade ihop oss för att sova. Plötsligt hörde jag ett morr ifrån andra sidan rummet, så jag var inte sen att svara med ett ordentligt gruffande! Det var ju bara Gunnar som vaktade sin matte och nu hade han hört nåt. För säkerhets skull hängde jag på, men snart lägrade sig lugnet och vi somnade hela gänget.

På morronen kom det en tjej med en frukostbricka som vi tyckte luktade väldigt intressant, men det var inget till oss på den. Istället åt vi ur varandras skålar jag o Gunnar. Mums! Han hade jättegod mat, och tydligen tyckte han om min också...

Tyvärr var det dags att säja hej då och åka hem, men vi ska nog ses snart igen!

Sommar -09 del II

2009-09-23T13:57:00.008+02:00

Oj är sommaren redan slut? Ute blåser det jättemycket och det har regnat i ett par dagar. Dagarna blir nu kortare än nätterna, så det är skönt att man kan sova lite längre. Inget kul promenadväder, men så här är det i Göteborg...

Vi har gjort en massa saker i sommar, min lilla flock och jag, men jag har alldeles glömt bort att blogga om det, så här kommer nåra minnesanteckningar om vad vi gjort!

Vi åkte till Jämtland där jag var SÅ välkommen fast det hade muttrats lite om fällande päls och bajskorvar tidigare i vår... Fnys! Jag är ju sommarklädd och tappar knappt nån päls och skall jag göra nummer två så gör jag helst det ute i skogen, så det så! Dubbelfnys!!

På vägen upp låg vi på ett mysigt litet hotell, och jag fick en EGEN säng! Snacka om lyx!!

I Jämtland händer det grejer ska jag säga! Första helgen var vi på nån slags kombinerad rock/jaktfestival uppe vid Åreskutans fot. Fullt av alla möjliga slags djur var det; hundar, hästar, får, fyllehundar och jägare... Nä de sista var på skoj, men alla nästan hade kamouflagekläder på sig, å några vinglade allt en del! Det knallade och sköt runtomrking som om kriget hade kommit men det var bara jaktbanor och provskjutningar av gevär å ett o annat glädjeskott tror jag ;) ...

Tråkiga grejer hände oxo tyvärr... Jag fastnade i en gallertrappa och slet av en klokapsel. Det gjorde ont kan jag lova, fast jag försökte att låtsas som ingenting och höll inne med gnället. Men det gick ju inte att GÅ på den framtassen ens, så ont gjorde det... Bums till veterinärn som fick instruktioner att "klippa framtassarnas klor när jag ändå var sövd" som jag till min förskräckelse hörde matte säga!

"Men klipp inte baktassarna, de är så korta ändå" var det sista jag hörde innan jag somnade in. När jag vaknade hade jag bandage om framtassen och blödde ... från BÄGGE BAKTASSARNA!! Klantskallarna hade klippt ändå och alldeles för långt in!! Matte var jättesur, men vad skulle hon väl göra?

I en hel vecka fick jag knapra smärtstillande nedblandat i maten. Jag har ju ingen direkt aptit i vanliga fall, och nu vart den som bortblåst. Matte fnulade med älgfärs och kyckling o grejer för att få i mig medicinen men jag deppade mest hela tiden, för jag var tvungen att ha nån jämrans STRUT på huvudet. "Dumstrut" viskade husse till matte när de trodde jag inte hörde! Dubbelfnys!! Jag hör bättre än resten av flocken tillsammans!

Nåja, ibland plockade de av struten men på nätterna var jag tvungen att ha den. Inte mysigt! Efter en vecka plockade de bort den för då hade det läkt tillräckligt sa de.
Jag fick extra mycket gos för att jag skulle sluta deppa, så inget ont som inte har nåt gott med sig!!

Sommar -09 Del I

2009-08-21T13:26:00.004+02:00

Nu är sommaren nästan slut så jag tänkte ta en liten tur igenom vad som hänt (husse laddade precis över bilderna från digitalkameran ser ni...).

Vi har varit på ett par utställningar bl a denna i Dalsland i slutet av juni. Vi bodde på ett litet hotell i Håverud hela familjen - ganska mysigt faktiskt, när det regnade så att gräsmattorna blev dammar...

De fick flytta på utställningen till en fotbollsplan som låg högt upp, och först var vädret rätt fint men tror ni inte att det började störtregna igen!?!

Jag travade på bredvid matte som var tapper (utan paraply) när jag gick vidare. Till sist var det faktiskt ganska skönt att krypa in i den varma bilen och styra kosan mot Göteborg igen.

Förresten, medan vädret fortfarande var fint så såg jag det fina ekipaget ni ser på bilden ovan - "sådan matte, sådan hund", någon?

Vallanlagstest Töreboda 090704

2009-07-10T19:46:00.004+02:00

En annan kan driva kor, det har jag till och med papper på!

Vi var iväg härom lördagen på en annan sorts tillställning. Först verkade det vara som en picknick på en bondgård, men ute på ett fält bredvid försiggick något mycket spännande. Jag var tvungen att streta och dra för att få matte till ett ställe där man kunde se bättre, och snart fick jag se en syn som gjorde mig helt sprallig!

Ute på fältet gick det en flock med några stora gulaktiga djur och jag kände hur det ryckte i hela kroppen när jag såg på dem. De måste drivas ihop!

Några andra västgötar fick chansen att driva ihop dem medan vi tittade på och snart var det min tur! Först gick matte med mig i koppel medan en annan tjej gick bredvid och pratade med henne. Jag tittade bara på korna. Efter en hel evighet så fattade matte galoppen och släppte äntligen iväg mig mot kossorna! Här skulle drivas!

Först sprang jag rakt emot korna, och då började de att röra på sig lite. När de försökte springa åt varsitt håll så var jag snabbt där och föste ihop dem igen. En ko var särskilt ilsken och ville tuffa sig mot mig, den till och med försökte sparka mig en gång! Jag duckade kvickt undan och skällde ut den dumma kossan så hon skulle veta sin plats! Efter det var hon inte så tuff längre! Fnys!

Matte hängde inte med i svängarna där hon stod och såg ut lite som ett frågetecken, hon hade nog inte trott att jag skulle kunna det här! Dubbelfnys! Det var som om jag aldrig gjort annat! Jag vet inte riktigt vad som flög i mig, men det kändes som den naturligaste saken i världen att springa här på Västgötaslätten och valla kor. Underligt.

När jag föst ihop kossorna några gånger upptäckte jag att matte stått och ropat på mig ett bra tag. Motvilligt gav jag till slut efter, och lämnade kossorna i en tät skock. När jag kom fram till matte fick jag lite godsaker av henne och hon så väldigt nöjd ut. Även den andra tjejen såg nöjd ut och ropade till de andra att jag hade "utmärkta vallanlag"! Låter bra tycker jag!

Matte kunde ju inte ta nåra bilder men som tur var så var Marianne Larsson (hon är matte till Höckgårdens Turbo, som också gjorde jättebra ifrån sig) där och tog de bilder ni kan se här. Tur, va?

Borås, 27 juni -08

2009-07-10T19:32:00.002+02:00

När äventyrsväskan packades så sa matte att det skulle bli "nationell" utställning.
Låter väl bra tänkte jag och hoppade in i bilen. Det var en jättevarm dag och vi åkte med nervevade rutor hela tiden. Vi åkte i nästan en timma från hemmet innan vi var framme. Ett öppet fält med massa hundar, som det brukar vara, och en bunte med västgötar! Säkert ett tjog!

Aili var där också, vi har blivit jättebra kompisar sen hon lärde mig att känguru-sitta, och vi träffas lite varstans! Vi har blivit ganska rutinerade på utställningar bägge två.

Snart var det min tur och domaren (som var en finska) verkade gilla mig! Jag fick en röd rosett av henne och fick komma tillbaka en gång till och visa upp mig.

Matte var jättestolt, och nu börjar samlingen med rosetter se bra ut, om jag får säga det själv...

Utställningar det sista

2009-05-21T19:53:00.003+02:00

Det har blivit en del utställningar på sistone. Först var det nåra "inofficiella" på Tjolöholm bland annat, sen var det en som verkligen gällde, i Larv på västgötaslätten.
En del domare tycker tydligen att jag är för smal, andra tycker att jag är "lovande"? jaja, den som lever får se, jag ska allt visa dem!

Släktträff II - på mammas sida

2009-05-21T19:41:00.003+02:00

Var uppe i Dalsland häromveckan och träffade mamma igen! Det var inte bara hon som var i Österäng, Frändefors, eller Bråtikollserud som husse brukar säga. Närå, där var även min helbror Nallebjörnbär och min helsyster Brittasolros! Rena återträffen!

Mamma Rosa (Lejondalens Frostros) verkade inte riktigt känna igen oss först utan morrade lite åt oss! Vi höll oss lugna men var tvungna att busa lite med varandra ändå, och då tror jag att mamma kände igen oss.

Matte däremot verkade helt förvirrad och tog fel på mig och Nallebjörnbär flera gånger. Fnys!

Släktträff i helgen!

2009-04-06T23:02:00.007+02:00

Vi åkte ut till Orust för en liten utflykt. Matte och husse var lite hemlighetsfulla innan, men packade ner äventyrsväskan! Jag visste redan då att det skulle bli kul, men jag hade ingen annan ledtråd.

När vi åkt en stund stannade vi o fikade på ett ställe. Fikade o fikade, förresten, det var mest husse och matte som fick glufsa i sig medan jag satt o tittade på...

När de var nöjda åkte vi en liten stund till och efter att ha velat runt och frågat på ett par ställen sa matte " Vi är framme! Se, det är en västgötaspets på bilrutan!".

Vi hade kommit till min "farmor" Barbro som var matte till flera vättar, men viktigast av allt, hon är matte till min PAPPA, Valdemar Vallmo!!!

Först kom det ett par västgötatjejer varav en kändes väldigt bekant, men jag kunde inte riktigt placera henne först. Den andra var lite äldre men hon blev tydligen VÄLDIGT intresserad av mig?

Det visade sig att den bekanta tiken var ingen mindre än Ellen Rosenböna, min helsyster! Den andra tiken var jag inte släkt med, men det verkade som om hon kunde tänka sig att BLI släkt med oss ...?

Sen sa Barbro att hon skulle hämta "Valle" så att han fick hälsa på "sin pojk". Det var spännande vill jag lova. Jag försökte sätta igång en lek med pappa, men han verkade mest förbryllad? Han morrade till o med lite åt mig, men jag tog det mest på skoj och lattjade runt med honom.

Vi var väl där i gott o väl en timma, och jag fick leka med syrran Ellen en hel del, och "farmor Barbro" bjöd på rådjur och t o m hjälpte till att tvätta ur mitt öra som har kliat lite det sista - skööönt!

Alldeles för tidigt skulle vi åka hem igen och jag vinkade hejdå till syrran och farsan och farmor, hoppas vi ses snart igen!

Nu är valptiden slut snyft!

2009-03-16T18:23:00.005+01:00

Härom veckan fyllde jag år. Ett år, för att vara exakt. Tänk vad tiden går...!
Matte sa att "nu är Rufus inte valp längre", och plötsligt var jag inte det. Bara sådär, från ena dan till den andra. Konstigt.

Men nu är jag "junior" tydligen, fast det känns som att jag fortfarande är samma Rufus som alltid. Fast lite tuffare har jag ju blivit förstås! (Matte har påpekat för husse i en vecka nu att man först är valp - sen junior -å SEN blir man unghund. Jaja. För mig känns det i alla fall samma...)

Jag var och hälsade på den där gamla geten som vi passade i somras, och nu var det hon som var rädd för mig! Jag passade på att nafsa henne lite i hasorna innan de fick slut på vallningen, som tack för senast när hon försökte stånga mig hela tiden.

Frasse, min gamle idol på gården, hade nog gärna velat hjälpa till och jaga geten, men hans matte skrek till så att till o med jag hoppade över ett galoppsteg. Frasse vågade inte vara olydig mot henne inte...

Mums! och Blä! för att vara ensam...

2009-02-25T01:14:00.003+01:00

Idag skulle husse träna mig i att vara ensam. Först gick vi ut så att jag fick nosa lite i buskarna, å sen när vi kom in så fick jag ett nytt tuggben - sen gick husse bara ut! Det var några konstiga människor som pratade i den där lilla lådan som det kommer musik ur också så jag hörde inte riktigt vart han tog vägen. Fy va tråkigt!

Jag kom på att han hade glömt att ta bort sin Alla-hjärtans-dag-present till matte ifrån vardagsrumsbordet! Den har jag varit nyfiken på länge så jag sträckte mig upp och fick ner asken på golvet. I den låg det massor av väldoftande bitar, var och en förpackade i sitt eget papper!

Jag pillade upp ett papper - mums! Det där bruna inuti var både sött och fett! Jag pillade upp en till. Och en till. Och en till. Och en till... Jag hade väl hunnit att pilla upp och smaska i mig ungefär ett dussin av dem när jag hörde steg i trappan igen.

Det var husse som kom in så jag viftade på svansen allt jag orkade. Tyvärr såg han direkt att det låg en massa chokladpapper och en nästan tom ask på golvet, och då blev han sur på mig!?! Han satte sig direkt vid telefonen och ringde.

Jag hörde hur han förklarade: "70%-ig kakao ... ja åtminstone tio-tolv bitar á 10 gram ... han väger cirka tolv kilo ... jag kan vara där om tio minuter ... OK!"
Sen tog han på mig koppel och halsband å så var det direkt ut till bilen.

Vi åkte ett par kilometer bara, direkt till Smådjursakuten, å där tog en snäll tjej emot oss: "Hej, Rufus, har du ätit choklad?" frågade hon. Hur kunde hon veta det?
Jag fick följa med in i ett rum med tjejen medan husse fick vänta, och när hon stängt dörren så tog hon fram en SPRUTA! Jag fick sprutan, det gjorde ju inte ont direkt, men ganska snart började jag må illa...

Jag skall inte gå in på detaljer. Men chokladen som smakat mums på nervägen smakade inte lika gott på uppvägen... efter en halvtimma eller så kom det inte mer choklad upp utan bara lite galla. Då var tjejen nöjd och tog ut mig till husse igen. Jag försökte förklara för honom att vi måste lämna detta ställe omedelbart, men han ville stanna kvar och prata och byta papperslappar med tjejen. Blä. Jag ville i alla fall hem!

Hemma blandade husse efter en stund till nåt svart jox som han gav mig att dricka. Aldrig i livet, det luktade skumt! Jag mådde ju redan lite illa. Då tog han med mig till duschen och tog fram en SPRUTA han också!?! Den fyllde han med det svarta joxet och sen sprutade han in det rakt i munnen på mig så jag var tvungen att svälja! BLÄ!!

Jag var lite sur på honom efter det, men snart var vi kompisar igen och jag låg lite i hans knä medan han klappade om mig. Det kändes bra att allt var som vanligt igen. Husse sa till lillmatte att de aldrig mer fick lämna nåt framme på bordet om jag skulle vara ensam igen. Jag tycker det vore bättre om jag ALDRIG skulle behöva vara ensam!

Promenader...

2009-02-13T13:03:00.003+01:00

Varje dag tar jag o husse åtminstone en lång promenad. Ibland tar vi bilen nånstans och sen går vi ut å går, ofta i skogen, minst en timme. Ibland går vi bara rakt ut ifrån huset tills vi kommer till en park eller en skog. Det finns många här i trakten.
Idag gick vi ut bakom gamla TV-huset, där finns det mycket stigar att gå på och t o m en golfbana. Det är ett ställe där man gjort iordning stora ängar som hundarna kan få springa lösa på! Så omtänksamt!

MyDog2009 - yes sir!

2009-01-12T14:58:00.003+01:00

Tisdagen blev nästan som en repris av måndagen. Husse körde, släppte av oss, och kl 9.00 var det dags att gå in i ringen - med nästan samma gäng som varit där dagen innan.

Rosettutdelningen blev för min del även den likadan - först en röd rosett, sen ett tredjepris. Men denna gången var det tydligen en INTERnationell tävling. En annan domare var det också men annars var det mesta sig likt. Roligt var det i alla fall och även idag kom husse och plockade upp oss när vi var klara. Jag fick en tuggleksak oxo!!

En bild blev någorlunda ifrån MyDog, men den där västgötaspetsen vi möter där ser inte så snäll ut... Men det var den i alla fall!

MyDog2009 - jorå!

2009-01-12T14:28:00.002+01:00

När matte tog fram äventyrsväskan blev jag som vanligt helt sprallig, för då vet jag att det är dags för en dag med MIG i centrum igen!

Denna gången körde husse oss alla i bilen, men bara en kort bit, så jag hann inte ens sätta mig tillrätta innan det var dags att kliva ur igen? Sen åkte han iväg så jag, matte o lillmatte fick klara oss själva.

Vi gick in i en stooor hall med massor av människor. Och hundar! Fast det var tidigt på morgonen, det skulle bli ännu värre senare. Men först skulle det tydligen vara utställning igen. Nationell, officiell och jag vet inte allt vad det kallades.

Hursomhelst så var där ett knippe västgötaspetsar som jag gick fram till och försökte snacka lite med. Några var i min ålder ungefär och vi fick visa upp oss tillsammans för en engelsk tant. Jag fick en rosett och det var vi några som fick. Sen gjorde vi som hade fått rosetter några varv till och då fick jag en ny rosett! En 3:e plats minsann. Inte så illa pinkat om jag får säga det själv...

Vi velade runt lite på mässan, men det var inget för mig. Eller, ja, alltihop som man sålde i stånden och så, var ju för hundar, men jag tyckte inte att det var så trivsamt i den stökiga o bullriga miljön. Vi gick ut snart och husse kom med bilen och plockade upp oss. Härligt att ha hela flocken samlad igen!!

På kvällen somnade jag tidigt, men nästa morgon! Tror ni inte att väskan åkte fram igen!?

Min kompis Max

2008-12-05T10:09:00.003+01:00

Ibland kommer det en kompis hem till mig. Han heter Max och är Cairnterrier. Han är lika busig som jag så då blir det tävlingar i trädgården. Kapplöpning och brottning. Max är nåra år äldre än mig så ibland surnar han till när jag håller på att vinna och då kan jag få mig ett tjuvnyp.
Men vi blir lika snabbt kompisar igen!

Mycket utställningar blir det...

2008-11-30T19:50:00.004+01:00

Matte har haft med mig på ett knippe utställningar nu, och vi har faktiskt fått med oss rosetter hem varje gång. Det står "BIR" och "HP" och såna saker på rosetterna och de är jättefina!

Jag o matte har varit på kurs också, det kallades visst för handler-kurs, och nu är det matte som skall lära sig en massa saker. Jag skall mest stå still på ett bord och ibland går vi runt ett par varv. Jag har fått ett specialkoppel som är väldigt tunt och matte har alla prylar som behövs i en särskild påse.

När hon tar fram den påsen så blir jag jätteglad, för då vet jag att hela långa dan skall JAG få vara i fokus, och alla ska titta på MIG där jag går och det är så roligt, så roligt att få vara i centrum!

För övrigt så har det kommit lite snö och det var jättekul! Det är som vatten fast man kan ÄTA det! Husse har varit hemma med mig hela denna månaden och vi har gått på promenader varenda dag. Det är sååå mysigt att vara tillsammans hela dagarna!

Nu har jag det!

2008-11-11T17:04:00.005+01:00

Jag har förstått ett och annat nu. De här tillställningarna som matte hemskt gärna vill åka till hela tiden, det är INTE människoutställningar, det är hundutställningar! Det är MIG som domarna vill kika på! Och det är faktiskt MINA rosetter som vi har kommit hem med hela tiden! Jomen!

Matte har fått ett nytt intresse nu säger hon, och hon vill gärna att hela familjen ska engagera sig i utställningarna. Häromsistens så övertalade hon husse att åka med till Halmstad. Jag tyckte det var jätteroligt men matte sa att han skulle gå och sätta sig på läktaren "för annars stör du Rufus" som hon sa. Fnys.

Det som störde mig var ju att flocken blev splittrad! Jag höll noga utkik på vad husse tog sig för där på läktaren, faktiskt så noga att jag inte märkte att matte ville att jag skulle gå runt i triangel. Så fort vi vände upp så att jag kunde se husse så försökte jag hjälpa matte att hitta honom, men hon var mer än lovligt trögfattad. Jag drog henne rakt mot husse, men hon verkade som om hon var blind. Han satt ju där!

Innan det var dags att visa upp sig för domaren så ropade matte upp till husse att han skulle gå ut därifrån, för "han störde Rufus". Dubbelfnys! Nu försvann han ju! Jag blev jätteorolig att han aldrig skulle komma tillbaka och kunde inte alls koncentrera mig på att gå fint och annat trams som matte ville hålla på med. Vi borde ju gå och leta rätt på husse, medan spåret var färskt!

När utställningen var klar så samlades vi iallafall igen som tur var, och i bilen hem sa matte att det var sista gången husse skulle få åka med på utställning. Han verkade lika glad för det? Jag begriper mig inte på min flock ibland...

På Västgötaslätta...

2008-10-21T22:56:00.004+02:00

...är det platt. Men väldigt fint. Det vet jag för jag har varit där, närmare bestämt i trakten av Vara.
Där finns det ett slott, jomän. Bjertorp heter det och där var vi o gick runt i parken. Det var alldeles FULLT av löv som hade blåst ner o samlats i högar som man kunde springa och rulla sig i. Så det gjorde jag!

Annars var helgen ganska kul, vi åkte ända till Enköping för matte skulle hälsa på nåra hästmänniskor. Jag fick åka i en sele som satt fast i säkerhetsbältet. Det var obekvämt vill jag lova. Men efter att jag snurrat runt, och husse stannat bilen ett par gånger för att reda ut trasslet så blev jag trött och somnade.

Då var det snart dags för rast igen och vid Brännebrona jagade jag upp en hare! Det var roligt, men oj vad den var snabb. Jag sprang allt jag kunde, och haren bara skuttade lite med sina långa bakben så var den borta...

I Enköping fick jag gå runt lite i stallen bland alla hästar som stod i sina bås, det var också kul men hästarna var stora och ointresserade av att leka. Matte höll mig i koppel hela tiden också så det hade inte blivit så mycket lek ändå.

Vägen hem var ganska händelselös men vi stannade nåra gånger i mörker så att jag fick rasta lite. Jag rullade ihop mig så gott det gick med selen och sov sista femton milen. Rätt vad det var så var vi hemma i trägårn igen och då fick jag ett tokspel å sprang runt runt tills det var dags att gå in.

Ute på vift - igen...!

2008-09-28T14:53:00.004+02:00

I helgen tog matte och lillmatte med mig ut på en biltur igen. Den här gången ställde vi färden ut på "hemmaplan" d.v.s. västgötaslätta. Ingen bur längre för mig, nu har jag vuxit ur den. I stället får jag sitta i baksätet med lillmatte och jag har fått en egen säkerhetssele som jag känner mig "sådär" bekväm med. Nåja, bättre än den läskiga buren i alla fall.

Jag kände igen upplägget när vi kom fram - stor gräsmatta, massa hundar, tält o folk.

Matte var ute efter mer medaljer.

Jag nosade omkring och träffade en del andra västgötar och andra hundar till dess att lillmatte ville att vi skulle gå i en triangel på rad med massa andra. Jag satte mig och väntade på en startsignal men det var tydligen fel, nu skulle man stå upp?

Lillmatte visade godis och jag satt så fint, så fint, precis som vi tränat.
Till slut tröttnade jag och sprang runt med lillmatte i släptåg tills dess att hon fick medalj ändå!

Snart var det mattes tur att visa upp sig och jag fick leda henne fram till domaren så hon kunde se ordentligt hur fin matte är. Hon fick också medalj! Jag har allt en väldigt fin flock!

Hoppas husse kommer med på nästa människovisning, så¨ska ni se att han får en medalj han också ; han är tjock och fin för att vara västgöte han!

När vi kom hem funderade jag en stund på alltihop men sen blev jag trött och gick o lade mig.

Så har man jobbat, då...!

2008-09-03T11:27:00.002+02:00

Häromdan fick jag följa med till husses jobb.
Först gick vi en lång promenad sen kom vi fram till ett stort hus mitt inne i stan. Jisses va mycket folk det finns i stan! Spårvagnar, bussar, bilar, cyklar och mopeder som alla körde om varandra och förde ett herrans oväsen, jag blev lite spak faktiskt i allt det där gyttret.
Men husse öppnade dörren och vi kom in till en trappa med två dörrar som hade knappar på sig. Han tryckte på en knapp och det började brumma, sen öppnade sig dörren. Ni kan aldrig gissa vilka som var därinne!
Där stod en ANNAN västgötaspets i precis samma koppel och halsband som jag! Och i änden på kopplet hade han SIN husse som var märkvärdigt lik MIN? Husse hälsade inte ens, utan gick in i det lilla, lilla rummet, men den andra västgötaspetsen såg lika tvivlande ut som jag och vi vägrade bägge två att gå in.

Till slut fick bägge hussarna lyfta oss för att vi skulle gå in. Jag kikade försiktigt över axeln på min husse, och den andre kikade tillbaka, lika misstänksam han. Vi stirrade på varandra i säkert en minut, medan hela rummet skakade på ett läskigt sätt. Sen öppnades dörrarna och vi kom ut därifrån. Puh!

På husses jobb fanns det en massa trevliga människor som alla ville prata med mig, klappa o leka så jag ville aldrig gå därifrån. När husse ville gå så smet jag under ett skrivbord innan han hann koppla mig :) ... Men sen kände jag att jag var kissnödig så då blev det en liten pöl där :/

Alla ville att jag skulle komma tillbaka snart - utom chefen (för han var RÄDD för hundar, har ni hört nåt så larvigt?!)... Jag viftade på svansen och lovade att komma tillbaka! Chefen får nog lära sig lite om vad som är farligt här i livet ;) !

Första utställningen

2008-08-24T21:33:00.005+02:00

I dag var jag med matte o lillmatte på en tillställning med en förfärlig massa hundar. Vi fick åka bil en halvtimma ut till en stor bana som luktade häst, och hela tiden flög det en massa flygplan över på låg höjd. En massa människor var det också som alla hundar drog omkring med i koppel. Jag fick träffa 8 st andra västgötaspetsar som var ganska lika mig fast i lite olika färger och med olika längd på svansarna. Det var väldigt roligt.

Sen skulle matte tvunget ha mig att springa runt framför alla mänsker, och lyfte upp mig på ett bord där en vilt främmande "domare" började klämma på alla möjliga ställen på mig. Det var inte lika roligt, men efter en kort stunds dividerande så knöt de på ett rött band på mitt koppel och jag fick återgå till de viktiga sysslorna, lukta på andra hundar och leta efter godis i lillmattes fickor!

Men lillmatte fick också för sig att hon skulle springa runt med mig framför mänskerna, och snäll som jag är så sprang jag med. Efter att vi sprungit så fick lillmatte en hel bunt med rosetter så hon måtte ha varit väldigt duktig! Jag vaktade rosetterna åt henne och jag var allt lite stolt för det var flera som kom o tittade och jag tror att de fick för sig att det var MINA rosetter! Konstiga mänsker...

Valpkurs - va' skoj!

2008-08-19T23:27:00.002+02:00

Matte och lillmatte har tagit med mig på valpkurs två gånger. Först var jag lite osäker på att gå in i lokalen eftersom vi kom sist av alla. Det var helt fullt med valpar av alla sorter! Ett par pudlar höll på att kramas och dansa med varandra, en labrador satt o stirrade, och alla andra valpar tittade på mig, kändes det som i alla fall.
Kursen gick bra hursomhelst och vi gjorde en massa övningar. Jag fick godis varje gång jag fattade galoppen!
Vi ska gå varje måndag ett tag framöver, men i måndags var det "teori" så jag fick inte följa med... Jag var hemma med husse istället.

Nu är jag större!

2008-07-27T12:29:00.003+02:00

Vi har haft en jätteskön semester, jag och min nya flock. Alla är hemma hela tiden med mig och det är ju något jag som vallhund uppskattar.

För ett par veckor sen tog husse bort den där dumma grinden till köket som han har haft problem med att kliva över. Nu verkar det som att jag är "rumsren" då?
Inte vet jag, men jag vet att jag får vara i soffan (men inte i sängen) nu!

En annan sak som jag uppskattar, eller det kanske inte är rätt ord, jag snarare ÄLSKAR, är STRUMPOR! Det finns inget bättre än att försöka sno en strumpa från någon som försöker ta av eller på dem! Då är jag blixtsnabb, framme på nolltid och hugger tag i strumpan när de minst anar det, sen blir det dragkamp!

Söndagsutflykt

2008-07-01T08:16:00.002+02:00

I söndags var det full rulle hela dan. Det hade blivit lite tjatigt att bara gå därhemma, ut i trädgården o runt kvarteret, måste jag nog medge. Men nu skulle det bli "miljöträning" påstod matte.

Vi gick ut hela familjen o hade med oss en kasse med lite olika grejer. Först gick vi till spårvagnshållplatsen, där hade jag varit en gång innan o det var lite läskigt. Nu stod det redan en tom spårvagn när vi kom, o innan jag visste ordet av hade husse burit in mig i den.

Lite skraj var jag men snart satte den igång o då blev utsikten plötsligt väldigt intressant! Hela världen passerade förbi mitt fönster fast jag satt i mattes knä.
Vid Centralstationen gick vi av med en väldig massa folk, å sen gick vi på ett nytt tåg.

Vi åkte några stationer o sen hamnade vi på ett litet torg, där stod en bil med en tjej som väntade på oss. Nu fick jag åka där bak i en hundbur som luktade av andra hundar, mycket spännande!

När vi kom fram stod det en välkomstdelegation o väntade. Två hundar, en shetlandsponny, en get o en katt bland människorna som bodde på gården. Jag fick komma ut o träffa hundarna först...

Hela dagen var vi ute på altanen med hundarna o ibland gick vi o pratade med hästen o geten, det var en jätterolig dag! Vi åkte tillbaks hem på samma sätt som vi kommit, bil, tåg, spårvagn, och när vi gick sista biten kände jag igen mig!

Det var sköööönt att komma hem och när jag fått min majsvälling somnade jag som en stock.

Min favoritplats

2008-06-28T12:37:00.002+02:00

Jag har hittat min favoritplats nu. Det är i min korg under bänken! Där kan jag vara i fred mellan busvarven och trädgårdspromenaderna och annat. Jag har varit ute på två lite längre promenader runt kvarteret där vi bor. Det finns så mycket grejer att upptäcka!

När jag kommer hem är jag jättetrött även om matte burit mig halva tiden. Det är så många grejer att lukta på och det kommer folk på cyklar och t o m andra hundar! Jag tycker det är lite läskigt, men jag är inte rädd för min familj är ju med o jag kan alltid gömma mig lite granna bakom deras ben om nåt skulle hända.

Jag brukar lägga mig o slappa lite, kanske gnaga på ett tuggben eller en tygleksak, jag har fått en jättefin tyg-hamburgare som är helkul att bära omkring på eller skaka livet ur eller bara gnaga lite på!

Första veckan

2008-06-28T12:13:00.003+02:00

Nu har jag varit hemma i mitt nya hem i tio dagar, och Bråtikollsered känns mer o mer avlägset. Ibland drömmer jag att jag o mamma busar på gräsmattan o då vaknar jag av att jag rycker till. Då känns det lite ensamt en stund och ibland gnäller jag lite. Då brukar de komma rusande, även om det är mitt i natten, och då är det ju inte ensamt längre!

Ofta så går de ut med mig då, bär mig nerför trappan o ut i trädgården, den är ganska spännande på natten. För att vara sjysst brukar jag kissa en skvätt, men ofta får jag lust att bara springa runt som en tok i det svaga ljuset från gatlyktorna! Det blir så underliga skuggor inne i buskarna så jag blir nästan rädd, men bara nästan o då brukar jag springa tillbaka till husse eller matte som står där helt sömnig o klipper med ögonen. Då blir jag sprallig igen o sätter iväg!

Så där kan jag hålla på en bra stund tills de bär upp mig igen. Sen brukar jag sova gott i ett par timmar igen. I går natt sov jag faktiskt fyra timmar i sträck!

Lillmatte ställde sig på vågen med mig i famnen häromdan, sen släppte hon ner mig o stod en stund och funderade. "Sju kilo!" sa hon till sist. Matte kikade på min matpåse o sa att då får vi nog öka på portionerna lite grann.

Jag får mat två gånger om dan, o på kvällen får jag min favoriträtt, MAJSVÄLLING! Mums vad det är gott! Jag slickar skålen alldeles ren när det serveras, o jag äter upp mina andra portioner också för den delen. Husse säger att jag är "matlagningsintresserad", bara för att jag inte missar en enda grej när han lagar mat. Det han inte begriper är ju att jag väntar på att han ska råka tappa nåt på golvet, en gång tappade han en baconskiva, det var nog det godaste jag ätit!

Det nya hemmet

2008-06-28T11:46:00.005+02:00

Vi bor en trappa upp i ett hus där det bor några andra människor också. Jag hör när de går omkring o ibland hörs det musik också, det är trevligt! I min del av huset är det två rum som jag får vara i innan jag blivit "rumsren", som matte säger - undrar vad det är?

Ena rummet har stengolv och där står det en stor vit låda som husse ofta står vid. När han gör det så luktar det jättegott i hela hemmet! Ibland smyger han till mig en liten smakbit av det han står o grejar med, så jag brukar hålla ordentlig koll på honom när han står vid lådan.

På stengolvet har de lagt ut tidningar, det är ju väldigt praktiskt för då stänker det inte på fötterna när jag kissar på dem. Fast då blir det plötsligt väldigt bråttom att gå ut? Tror jag ska försöka att kissa när vi är ute i fortsättningen. Det är vi väldigt ofta, ungefär varannan timma, så det blir ganska lagom till att det börjar tränga på...

Andra rummet har trägolv o där har jag min säng, under ett trätak, det är som min egna lilla koja! Där ligger min filt i en korg med ett litet tak, o där älskar jag att ligga o lyssna på när resten sitter vid bordet o äter eller pratar eller läser tidningen eller så.

Det sitter en grind framför dörren till mina rum, den är ganska irriterande, men snart kan jag klättra över den själv. Förstår inte att de inte kommit på att ta bort den, det ser jobbigt ut att kliva över den hela tiden.

Ute brukar vi busa runt en del, springa o jaga varandra eller fajtas lite över en leksak tills jag blir trött och måste vila. Det finns många spännande grejer att upptäcka i trädgården, jag har hittat en alldeles egen hemlig glänta under en stor cypress, dit smiter jag så fort vi kommit ut, sen får de andra leta och locka en bra stund innan jag kommer fram igen. När jag kommer fram brukar jag få en liten godisbit, smart va?

Resan hem

2008-06-28T11:32:00.004+02:00

Efter tolv veckor började mamma tröttna på att ha oss valpar omkring sig och jag började längta till mitt riktiga hem, det i Göteborg. Min familj hade redan varit o hälsat på två gånger, skulle de aldrig ta med mig hem?

Till sist kom dagen, den 17 juni, då de kom o hämtade mig. Min uppfödare bjöd på fika och de satt länge i köket och bytte papperslappar med varandra. Lillmatte var mest intresserad av mig och inte av papperena som de prasslade med fram o tillbaka.

Jag busade ett sista varv med mamma och fick med en filt som luktade gott av henne och oss valpar som jag skulle få ha att sova på, så inte längtan skulle bli alltför stor.

Jag fick åka i en bur, som hade en lucka som jag omedelbart körde upp huvudet igenom. Det såg nog för tokigt ut, för de bestämde sig för att stänga luckan innan vi åkte iväg.

Bilturen var ganska enformig så efter en stund somnade jag, och när jag vaknade var vi framme! Göteborg är en ganska stor stad, med mycket folk och bilar men vårat hus låg vid en lugn gata i en jättefin trädgård, med ett litet staket och häckar runt, så jag kan springa runt fritt där! Jag ska snart berätta mer om det.

Hej!

2008-06-25T08:06:00.001+02:00

Jag är en Västgötaspets som heter Rufus. Egentligen står det ArvidFagertrav i min stamtavla men det är lite jobbigt att ropa, så jag kallas Rufus. Eller Ruffe ibland, eller
"Ruffe-Tuffe TuffTuffTåg" när lillmatte är på extra larvigt humör!

Jag är född den 2 mars i år så snart blir jag fyra månader. Det har gått fort!
Jag föddes i Dalsland, i en liten ort som heter Bråtikollserud, det tycker husse är världens roligaste ortnamn, fast egentligen är jag född lite utanför Bråtikollserud, men det låtsas inte han om.

Min mamma Rosa (ja egenligen heter hon ju Lejondalens Frostros) fick 9 valpar, så jag har 8 syskon som jag delade spenar med, ni kan ju tänka er vilken trängsel det var när det var matdags!

Jag stannade kvar ganska länge hos min mamma medan mina syskon åkte ut i världen en efter en, men jag visste vart jag skulle, till Göteborg! Min nya familj var o hälsade på mig ett par gånger innan de hämtade mig till mitt nya hem så jag lärde känna dem lite grann innan det var dags att flytta hemifrån för gott.

Snart ska jag berätta om hur det gick till!